Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
P. FAHLBECK.
konungarne icke gåfvo med sig; medvetandet att stå såsom
representanter för en högre rätt, den kristna kulturens, samt
känslan af moraliskt stöd af alle kristne i riket gåfvo Stenkil
s-sönerna och särskildt Inge mod att trotsa de uppbragte
bönderna. Han förjagas alltså från tinget och dermed från landet.
Men nu inträffar, tack vare dèn gamla svenska författningens
beskaffenhet, det märkliga förhållandet, att ehuru Uppsvearne
fördrifva Inge liksom förut Halsten, desse dock icke derigenom
äro förjagade från riket. Uppsvearnes myndighet sträcker sig
icke utöfver deras lands gränser; Halsten och Inge bibehålla sig
alltså vid sin rätt uti de andra delarne af riket, hvarest ingen
sådan konflikt uppstått, främst uti de kristna delarne. Derigenom
komma landskapen för en tid att äga olika konungar.
Det är tydligen sist anförda faktum, som kommit historie!
att uti de skildrade tilldragelserna se en strid mellan landskapen.
Man misstager sig likväl härutinnan. Nämda faktum innebär
icke en konflikt mellan dessa inbördes. Då Uppsvearne fördrifva
Stenkilssönerna och taga annan konung i stället, är detta icke
handlingar af fiendtlighet riktade emot de öfriga landskapen*
och lika litet ligger någon sådan deruti, att Vestgötarne och
andra landsmenigheter fortfarande hylla de rättmätige
konungarne, ehuru desse blifvit af Uppsvearne vräkte. De bestämda
rätts- och författnings-förhållandena förde allt detta med sig.
Det var en oundviklig följd utaf en konflikt mellan konungen
och blott en del af folket, en följd, hvarpå man under tvistens
hetta helt visst aldrig hade tänkt; men också en följd som
hvarken borde förvåna någon eller hvaröfver man ägde rätt att
klaga. Den kunde gifva anledning till missnöje mellan
landskapen inbördes, ty hon satte rikets enhet i fara, och om sättet
huru denna fara skulle afvärjas kunde man råka i tvist, såsom
äfven senare faktiskt skedde; men i och för sig var den
samtida tillvaron af flere konungar i riket, Stenkilssönerna i Vester
götland och andra landskap, Inge hos Uppsvearne, icke en
yttring af ovilja eller fiendtlighet mellan de nyss nämda inbördes.
Uti den handling, som framkallat denna situation, spelar
förhållandet mellan landskapen ingen rol.
Tvistens orsak var kristendomen, och så till vida kan den
kallas en kamp mellan hedendom och kristendom. Men den är
är af inre grunder att anse som en dikt.
lade inför en tingsmenighet.
Fem konungar kunde icke vara sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
