Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
P. FAHLBECK.
(Gothi) och Götland (Gotia). Denna oegentlighet hos Saxo
borde dock ej hafva missledt någon, aldra minst på detta ställe^
hvarest man viste, huru man skulle uttyda hans ord.
Huru man för öfrigt kunnat uti denna konflikt landskapen
emellan se yttringarne utaf en stammotsats och alltså betrakta
honom såsom en stamstrid, förstår jag knappt, Allt svär emot
en sådan uppfattning, såväl konfliktens yttre framträdande och
förlopp, som dess föremål och slutliga utgång. Sålunda består
striden icke uti krig och fiendtliga öfverfall, hvarmed landskapen»
inbyggare hemsöka hvarandra. Icke ens då Vest götarne hafva
dräpt Ragnvald, göres å Uppsvearnes sida något försök att
hämnas eller straffa. Kort och godt ingen Öppen fiendtlighet
har existerat mellan Sveriges invånare, och öfverhufvud intet,
som tyder på tillvaron af ett stamhat1). Hela konflikten
inskränker sig dertill, att hvart landskap, hvilket för öfrigt ägde
sjelfkänsla nog dertill, tillvällade sig rätten att välja konung.
Uti detta uttalar sig ju en stark rivalitet, men den äger sin
naturliga förklaring uti den lokalpatriotism och den provinsiella
sjelfrådighet, hvaråt författningen gaf stöd och tidens
åskådningssätt näring. Det är tydligen dessa känslor, som utgjort den
drifvande kraften uti skis men; men sådana uppväxa hos hvarje
folk, hvarest den lokala sjelfständigheten är stor, och för att
förstå dem och deras yttringar behöfver man ej tillgripa
antagandet om stamskilnad. Märkligt är för öfrigt i detta fall
att se, hvilken lång följd af eggande händelser det fordrades,
for att dessa känslor skulle bryta ut i öppen konflikt, liksom
ock huru snart rikstanken segrade öfver dem.
Se vi så, åter på stridens föremål och slutliga utgång, så
säga oss äfven de, att här-icke föreligger någon stamstrid. Ty
hvad annat kunde man hafva väntat sig utaf en sådan, än rikets
upplösning och stammarnes deraf följande autonomi? Men deråt
tenderar kampen icke ett ögonblick; — det skulle i så fall icke
hafva funnits någon magt, som kunnat förhindra rikets söndring
i tvenne. Nu gäller striden fast mer en gemensam angelägenhet,
valet af den gemensamme konungen. När man icke kan komma
öfverens v om sättet härför, väljer hvart landskap, som det tror
sig, konung. Men denna åtgärd är icke riktad mot riksenheten;
man afser icke dermed att söndra sig från de öfriga landskapen
*) Anmärkas må å andra sidan, att Östgötarne äro lika väl som
Srnå-ländingar och Nerikesbor för VestgÖtarne utlœnzhir (d. y. VGL, p. B. XLI V).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
