Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
P. FAHLBECK.
På denna historiskt gifna grund var det svenska riket
upp-bygdt och på den hvilade det ännu orubbadt vid Medeltidens
början. Uti den fornsvenska statens organism ägde sålunda
delarne hvar för sig ett i hög grad kraftigt och rikt sjelfständigt
lif; det hela, riket, var äfvenledes starkt genom menniskornas
åskådningssätt och jemväl genom den institution, hvari det hade
sitt uttryck; men det ägde ej mer än just denna enda institution,
och den var konungadömet. Det yttre bandet mellan landskapen
var den gemensamme konungen; vid sidan om honom fans ingen
hela riket omfattande statsmagt. Förevar en riksangelägenhet,
afgjordes den af konungen ensam, så i fråga om krig; eller måste
ban inhemta hvarje landstings mening; en riksrepresentation
existerade icke. En institution af detta slag var för den
fornsvenska författningen fullkomligt främmande. Hon kände en
sådan hvarken under den fonn, hvari vi nu äga densamma, eller
så att en lan ds m enighet beslöt å allas vägnar. Den historiska
utvecklingen har fört båda formerna med sig. Den förra är
den mognade frukten, den senare är en öfvergångsform.
Hvardera har behöft en rundlig tid för att hinna till utbildning och
födslovåndan har varit svår i synnerhet för den senare.
Icke förr än på 1600-talet, då lagstiftning och beskattning
öfvergingo från lands m e n i gli e t er n a till riksdagen, sjelf existerande
såsom politisk institution allt sedan 1400-talet, blef denne en
riksrepresentation i nutida mening. Det hade behöft s ungefär
1000 år för att »riket» skulle fullständigt segra öfver »landen»,
enheten öfver delarnes sjelfständighet. På en punkt och med
afseende på en angelägenhet, den vigtigaste af alla, var dock
detta arbete fullgjordt långt fore detta. Redan Landslagen af*
år 1347 stadgar för konungavalet en riksrepresentation. Det
var till denna representation den andra formen deraf utgjorde
en öfvergångslänk. Före nämda tidpunkt ägde nemligen
Upplands folk beslutanderätt i fråga om konungavalet. Det ensamt
handlade nu å rikets vägnar. Men den rätt för Uppsvearne att
utse rikets konung och öfver hufvud förfoga öfver tronen, hvilken
står om nämd i Upplands lag liksom redan i d. ä. Vestgötalagen,
var icke af gammalt datum. Denna rätt för ett visst folk
framför de andra att afgöra öfver en riksangelägenhet var okänd
uti den gamla författningen.
Det »alla Svears ting», som Snorre beskrifver för Olof
Skötkonungs tid, är en historisk konstruktion, hvartill materialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
