Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
P. FAHLBECK.
är nu borta och dermed äfven konungadömet, den enda
institution, som representerade riket, som kunde föra dess talan och
bringa en gemensam angelägenhet till afgörande. Huru nu få
en riksangelägenhet afgjord? Huru alltså välja ny konung?
Författningen anvisade ingen utväg dertill. Hon var icke vuxen en
sådan situation. Konungadömet var ärftligt och man hade icke
förutsett den möjligheten, att ätten kunde utslockna, åtminstone
icke uti författningen. Ett enskildt folk gör anspråk på eller
söker tillvälla sig rätten att utse den gemensamme konungen;
de andra landskapen skola protestera häremot, och så är
konflikten i full blomst.
Det var inför nyss skildrade situation det svenska folket
stod vid Edmund Gamles död och sedan ännu en gång vid Inge
cl. yngres. Den gamla konungaätten var utslocknad; riket skulle
ha ny konung. Hvem skulle gifva det sådan ? — Tvisten
utbryter emellertid icke genast, första gången tillfälle dertill gifves.
Saken var så ny; konungaval var en eventualitet, hvarom man
icke ägde någon erfarenhet ; i mans minne hade intet sådant
förekommit. Dessutom är Stenkil genom sin slägtskap med de
föregående konungarne designerad till efterträdare; den allmänna
opinionen i landet har fäst sig vid honom ; man ser i honom den
blifvande konungen. Vid Edmund Gamles död hy i las sålunda
Stenkil på samma sätt som hvarje konung, då han besteg tronen,
och på samma ställe, vid Mora sten ; något annat erkännande
eller val har icke ägt rum. Det var hos Uppsvearne denna
formalitet fullgjordes. De öfriga landskapen sågo härutinnan
intet egentligt nytt. Sakens statsrättsliga sida hade ännu ej
trädt klart fra in för dem eller för någon. Men länge kunde det
icke dröja, innan så skedde, aldra helst som Uppsvearnes tvister
med konungarne Halsten och Inge d. ä. stälde samma
författningsfråga som den om konungaval endast under en annan form
i förgrunden af det politiska lifvet under en längre tid. När
tör den skull Inge d. y. dör utan att efterlemna arfvingar, och
nytt konungaval alltså förestår, är tiden mogen för konfliktens
framträdande. Den utbryter nu ock under den fonn och på det
sätt, hvarpå han enligt sitt ursprung måste utbryta.
Uppsvearne äro ej mer berättigade enligt författningen än de andra
laiidsmenigheterna att gifva riket konung; mot deras anspråk
härutinnan protestera de senare, och protesten består deruti, att de
tillvälla sig enahanda rätt. Landskapen välja hvar för sig konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
