Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
H. HJÄRNE.
der i ett litet slott, tillhörigt en georgisk furstinna, till dess
hennes företrädares begrafning hunnit försiggå och
förberedelserna till hennes högtidliga intåg anordnas. Hennes ankomst
föranledde en afgörande vändning i händelsernas utveckling.
# «
. ■■ . *
Peter II:s plötsliga sjukdom och död, frågan om tronföljden
och det nya regeringssättet, alla de politiska förändringar, som
dermed sammanhängde, kunde icke annat än väcka stor
uppståndelse och oro bland de utländska makternas ministrar i
Moskva. Flere sväfvande spörsmål voro å bane, hvilkas lösning
berodde på den ryska krisens utgång. Österrike bemödade sig
sedan någon tid tillbaka att i kraft af 1726 års alliansfördrag
erhålla ryska hjeJptrupper för att utöfva en påtryckning på
Spanien, hvilken senare makt naturligtvis sökte motarbeta denna
plan. Hertigen af Holstein var angelägen om de penningesummor,
som enligt Katarina I:s testamente skulle utbetalas till honom.
Danmark fruktade framför allt det holsteinska husets uppkomst.
Den danske ministern, Westphalen, synes också hafva varit
den ifrigaste af alla. Han vädrade genast en intrig att bringa
»barnet i Kiel», hertigens af Holstein tvåårige son Karl Peter
Ulrik (sedermera Peter III) på tronen under hans fasters,
prinsessan Elisabeths förmynderskap. Den sistnämnda var trots
sitt lättfärdiga lefnadssätt, som skadade hennes anseende hos de
förnämare klasserna, mycket omtyckt af det lägre folket och af
gardesregementena, som uteslutande rekryterades ur lågadeln.
Det talades till och med derom, att hon sjelf borde blifva
kejsarinna. För henne eller åtminstone för hennes systerson
intresserade sig äfven flere diplomater, i främsta rummet de
hol-steinske, kammarherren Tessin och grefve Nils Bonde, hvilken
senare året förut såsom utomordentligt sändebud hade blifvit
affärdad till hofvet i Moskva 1). Westphalen var äfven
öfvertygad derom, att den kejserlige ministern, grefve Wratislaw,
jemte hertigens af Blanckenburg (kejsarens svärfaders och Peter
II:s morfaders) agent och den svenske envoyén understödde de
holsteinska planerna. Han ville veta, att Bonde med deras till-
Grefve Nils Bonde (född 1685) hade såsom Rehnskölds adjutant deltagit
i svensk-ryska kriget, sedermera gått i holsteinsk tjenst såsom öfverkammarherre
och blifvit utnämnd till rysk brigadier. Ar 1738 tog han afsked från båda
dessa befattningar och blef 1739 landshöfding i Södermanland (död 1760). Han
hade många relationer i Ryssland och talade ryska med ledighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
