Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Baltisches Wappenbuch .... Herausgegeben von Carl Arvid Klingspor, K. Schwed. Reichsheraldiker, anm. af —rst—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klingspor, baltisches wappenbuch.
Y
ligt mäktiga intryck som möter vid inträdet i dessa provinsers
riddarhus. Dessa salar utgöra ingalunda den enda plats, der historiska
minnen, förenande Östersjöländerna, förvaras. Universitets- och
rådsarkiv bl. a. äro ock deraf uppfylda, men riddarnes vapensköldar,
ordnade liksom sköldarne på det svenska riddarhuset och så ofta
bärande samma namn och deviser som dessa, hafva en förunderlig
makt att frammana minnen från förgångna, stora tider. Den
förekommande artighet föreståndarne för dessa riddarhus visa svenska
gäster, är ett bland vittnesbörden att minnena hållas i helgd äfven
på hinsidan Östersjön. Det förhållande att, då Östersjöprovinsernas
adel beslutit understödja en gemensam vapenbok, det var den svenske
riksheraldikern, som skulle utföra detta arbete, kan icke anses
förvånande. Utom det att major C. A. Klingspor genom utgifvandet
så väl af största delen af den svenska vapenboken som ock af
åtskilliga andra heraldiska och genealogiska skrifter, redan
förvärfvat sig ett namn inom dessa vetandets grenar, hvilket äfven gjort
sig kändt i andra länder, låg det ju nära till hands för de
baltiska riddarhusen att taga den svenske riksheraldikern till hjelp,
då det gälde att få granskade och fullt pålitliga afbildningar af
deras vapen, hvilkas original, om vi så få uttrycka oss, i icke ringa
antal ännu pryda väggarna i svenska riddarhussalen, och hvilkas
sinnebilder så ofta utgöra en mening i Sveriges historia. För
utgifvaren blef det en hederssak att göra detta arbete väl ifrån sig,
och att så skett, derom hafva redan de förnämsta heraldiska
tidskrifterna i Europa burit vittne. Både på grund af heraldikens betydelse
såsom hjelpvetenskap för historien och särskildt med anledning af
utgifvarens i förordet intagna vidlyftiga historik hafva vi ansett oss
böra fästa våra läsares uppmärksamhet på detta betydelsefulla praktverk.
Hvad den baltiska heraldiken beträffar, lemnar förf. en öfversigt
af dess utveckling ifrån den medeltidens skyddsvapen liknande
sköldformen till den under renaissancens inflytelse i 16:de århundradet
bildade snirklade grannlåtsformen. I midten af nämnda århundrade
uppstod förvirring inom de livländska riddarkretsarne, då ömsom
svenska, danska, polska och slutligen ryska slägter ditförde de mest
heterogena beståndsdelar. Den danska heraldiken var i följd af det
danska väldets kortvarighet af ringa betydelse och sträckte sig
dessutom endast till Ösel, men en stor del af vapnen kan deremot
hänföras till svenska adels- och naturalisationsdiplom.
Ridderskapen i Livland, Estland, Kurland och på Ösel äro fyra
beslägtade adelskorporationer, hvilkas lagstadgade privilegier äro i
hufvudsak desamma och dessa hafva här längre bibehållits än inom
andra europeiska länder. Främst bland dem räknas adelns rätt att
sjelf bestämma nya slagters upptagande äfvensom medlemmars
uteslutande. Åtskilliga i Östersjöprovinserna på senare tider företagna,
högst vigtiga reformer, hafva blifvit verkstälda på adelns initiativ,
såsom t. ex. lifegenskapen upphäfvande.
Ett riddarhus (Ritterbank) påträffas först i Kurland. Ar 1620
tillsattes nämligen derstädes en kommission för att utarbeta matrikel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
