Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Gustaf Mauritz Armfelt. Studier ur Armfelts efterlemnade papper af Elof Tegnér, anm. af Th. Westrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tegnér, gustaf mauritz armfelt. XiII
A. icke var alltför linkänslig, äfven då det gälde att vinna ett mål,
som ej var »stort», om också för honom personligen ganska vigtigt,
visar hans deltagande i den beryktade pastoratshandeln. Han
erkänner det med en frapperande öppenhet, på samma gång som han
medgifver det smutsiga i sjelfva saken ; och han har velat, tvätta
sitt minne något rent genom att låta förstå, att han var den, som
(efter 1786 års riksdag) förmådde konungen att göra slut på
simonien. Äfven Schröderheim, affärens upphofsman, tyckes antyda
detsamma meel det dunkla uttrycket1) att »Armfelt 1786 betalte min
vänskap med mycket olika mynt». Men hr Tegnér nödgas äfven
härvidlag motsäga Schröderheim, såsom nästan alltid när denne yttrar
sig om Armfelt, och går in på att »förtjensten af pastoratshandelns
afskaffande torde egentligen böra tillskrifvas Nordin». — I detta
kapitel vidrör hr Tegnér Armfelts författareskap och särskildt den
mycket debatterade frågan om tillkomsten af pjesen »Tillfället gör
tjufven», som uppfördes på hofvet första gången d. 8 April 1783.
Icke utan missräkning erfar man, att »Armfelts papper gifva intet
direkt bidrag till kännedomen om tillkomsten af detta stycke». Hr
Tegnérs åsigt är emellertid den att ett samarbete mellan Hallman
och Armfelt egt rum. De i detta kapitel meddelade utdragen ur
Armfelts dagbok lemna ett bidrag till historien om det misslyckade
mötet mellan Gustaf III och Katarina II i Fredrikshamn 1783, i
sammanhang med hvilket Armfelts person för första gången
inblandades i den »högre politiken», i det att Gustaf III genom
vidlyftiga diplomatiska underhandlingar sökte skaffa sin gunstling en
hög rysk ordensdekoration för att på detta sätt inbilla verlden, att
hans möte med kejsarinnan ledt till godt förstånd och ömsesidig
belåtenhet. —
Ffter att i 3:dje kap., »På resa med grefven af Haga 1783—
1784», hafva i lifliga färger beskrifvit Armfelts deltagande i
konungens färd till Italien och Frankrike, under hvilken vänskapen
mellan Gustaf III och Armfelt ytterligare befästes, öfvergår förf. i 4:de
kap., »Hoflif och Politik» (1784—1788), till redogörelsen för
Armfelts giftermål (1785) samt den samtidigt med detta begynnande
kärleksförbindelsen mellan honom och hoffröken Magdalena
Rudenschöld. Sjelfva tidpunkten för uppkomsten af detta förhållande, i
hvilket, enligt Armfelts egna orel till hans hustru, »sinnena haft mera
del än hjertat», den långa tid, under hvilken det, trots sin simpla
natur, fortsattes, den frankhet, med hvilken Armfelt talar om
detsamma, och de vexlar ban oupphörligt drog på sin hustrus »ädla
hjerta och storsinthet» saint slutligen deri vidriga uppmuntran2), som
Gustaf III fann tillständigt att skänka en sådan förbindelse — allt
måste göra denna episod i Armfelts lif i högsta grad motbjudande
för den, som dömer ur ensidigt moralisk synpunkt. Herr Tegnér
skildrar saken »sine ira» och med sådan delikatess, man vore frestad
’) Anteckningar etc. s. 30.
2) »Je souhaite», skrifver konungen till sin gunstling, »qu’elle soit
long-teriis pécheresse et que vous ne la fassiez pas repentante».
RUI- Tidsler. 1884. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
