Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Jean de Witt, grand-pensionnaire de Hollande, par A. Lefèvre-Pontalis 1. 2, anm. af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
diga att under hans ledning kasta sig öfver henne. Karl II anslöt
sig genom den hemliga traktaten i Dover 1 Juni (22 Maj) 1670;
en hel rad af tyska furstar voro redan föga mera än franske vasaller;
och Sverige, falt för den högstbjudande, upprepade det förnedrande
exempel som England gifvit, genom att den 4/14 April 1672, i direkt
strid med trippelalliansens system och egen välfärd, sluta förbund
med Frankrike. *) En fransk fältarmé af mer än 100,000 mail,
organiserad af Louvois och anförd af tidehvarfvets störste fältherrar, Condé
Turenne, Luxembourg, Vauban, stod färdig vid Frankrikes gräns ; i de
kölniska fästningarna vid Rhen, inrymde åt franska trupper, egde
man en ypperlig operationsbas; Colbert hade, i stället för de 35
millioner man begärt för kriget, utfäst sig att skaffa 50 millioner.
Alt syntes färdigt för att förverkliga den öfvermodiga inskrift Ludvig
XIV låtit inrista på en vid krigets utbrott slagen medalj, å hvilken
man såg den uppgående solen skingra ur träsken uppstigande dimmor.
Orden lydde: evexi, sed discutiam.
De Witt hade länge sett kriget komma. Ludvigs öfverfall på
Lothringen 1670 gaf en tydlig vink om hvad den svagare hade att
vänta; därpå följde upprepade fientliga åtgärder mot republikens
handel och sjöfart, afsedda att både reta och skada. På dessa hade
å sin sida de Witt, som aldrig räddes att handla, sedan alla hederliga
utvägar till fred voro uttömda, svarat alt ifrån början af år 1671 med
repressalier af samma art; ja han tvekade ej att förorda en rent offensiv
politik. Vien faran stod ej lika klar för hans landsmän, och modet
felade dem äfven; det var förgäfves han yrkade på omfattande
rustningar och att det vore bättre att förekomma än förekommas. I
detta afseende har förf. lyckats göra honom full rättvisa. Man ser
tydligen huru storpensionären uppbjöd hela sin kraft för att i tid
rycka upp sina landsmän till kraftig handling, men förgäfves. Först
med ingången af det ödesdigra året 1672 stodo Ludvigs afsigter
aldeles klara för verlden och äfven för de Witts landsmän.
Republiken befann sig då i en ganska sorglig ställning. Den
hade försummat sina allianser. Från Spanien hade den att räkna
på någon hjelp, men den blef i början helt obetydlig. Vigtigare var
att kurfursten af Brandenburg 26 April (6 Maj) slöt förbund ined
Nederländerna, ett steg hvaraf hedern vida mera tillkommer honom
]) I afseende på den sorgliga historien om detta förbund har förf. ej
något nytt, utom till en del i hvad som rörer Nederländernas försök att genom
v. Harens beskickning hålla ’Sverige tillbaka. Men det synes oss som han
kunnat, efter Mignet, framställa saken klarare och fullständigare. Så t. ex. måste
den som läser, att Courtin genomdref förbundet på de vilkor Pomponne
föreslagit, ovilkorligen tro att detta innehöll subsidier å 2ü0,000 riksdaler årligen i fredstid,
ehuru summan var 400,000. Det skulle ej skadat att omnämna, att Ludvig XIV,
efter neutralitetsfördraget med kejsaren i nov. 1671, för ett ögonblick så litet
brydde sig om Sveriges allians, att han var nöjd med dess blotta neutralitet och
därför ej ville betala mer än 200,000 riksdaler. Och af Weibulls utmärkta
afhandling skulle han fått deri intressanta upplysningen, att i fördraget, sådant
det står att läsa hos Mignet. framtvang svenska regeringen ej obetydliga
modifikationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
