Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Urkunds- och textpublikationer, anm. af H. - Sveriges Ridderskaps och Adels riksdagsprotokoll VII, 1, 1734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
civ qfversigter och granskningar.
delen af riksdagen 1734. *) Det är sant att det förnämsta
riksdagsarbetet under frihetstiden mer och mer förlades till utskotten, men
äfven ståndens protokoll innehålla mycket af intresse, särskildt i fråga
om formerna för riksdagsarbetet, deputationernas tillsättande (denna
gång t, ex. tull- och p ro t okoll s de p ut ati o 11 e r ), sättet för diskussionens
förande m. 111. d. Det befans sålunda vid början af denna riksdag
af nöden inom R. o. A. att särskildt besluta, när en fråga skulle
anses för afgjord, så att den ej åter kunde upptagas, och det hade
sig ej alldeles lätt att få beslutet til lämpadt, För öfrigt förete
diskussionerna åtskilligt af intresse. Så diskuterades ifrigt om
öfver-flödsförordningen och fastställandet af en viss klädedrägt, och hade
kammar- ekonomi- och kommersedeputationen hemstält att den som
hädanefter sökte bringa i tvifvelsmål den faststälda lagen, att ett mode
i kläder bör i alla tider bibehållas i Sveriges rike, skall böta till
närmaste hospital 1000 dal. smt, hvarjämte bl. a, föreslogs att E. o.
A. vid riksdagarne ej skulle bruka annat, än i riket gjorda ylletyger
— och det antogs. Häradshöfding Abrahamsson, som yrkat att
modet skulle lemnas fritt, råkade synnerligen illa ut i deputationens
utlåtande, och en annan af ståndets medlemmar måste »par principe
d’honneteté och af christelig kärlek» taga hans och meningsfrihetens
försvar. — Vigtigare var öfverläggningen, som längre fram fördes,
huruvida Justitierevision ens domar kunde dragas under riksdagens
öfverläggning och ändring, hvarvid ganska allvarliga ord fäldes af
Lagercrantz och andra om det betänkliga i en sådan praxis. — Vid samma
riksdag afslutades diskussionen om den allmänna lagen, i hvilken alla
fyra stånden i Rådets närvaro deltogo, hvarvid isynnerhet frågan om
jagträtten föranledde till heta och rätt märkliga yttranden; det rörde
nämligen de adliga privilegierna, »Vi cedera aldrig ett fjät», yttrade
hr Ehrencrona, densamme som strax efter anförde att »hela vår lag
vet ej af annan jordägande än kronan och frälsemannen». Kapitlet,
det 23 i Byggningabalken, blef som bekant ur lagen uteslutet. Eljest
var det frågan om gatulopps utbytande mot spöstraff, som föranledde
den längsta öfverläggningen och äfven ledde till ändring i förslaget,
Mot slutet af riksdagen var det som Horn genom en afskedsansökan
profvade sitt förtroende hos ständerna. Han fick hos R. o. A. det
varmaste erkännande och stannade också qvar. Under diskussionen
uppdrog hr Lilliestierna en jämförelse mellan Horn och Axel
Oxenstierna, som väl icke saknade sin sanning och som för den åldrige
statsmannen ej kunde vara annat än mycket tillfredsställande : »förutan Axel
Oxenstierna hade Sverige aldrig egt så stor minister och kunde man
med skäl säja, att conjoncturerne och o m stän dighe t er n e varit myckit
svårare och mera granlaga för denne senare än för den förre, emedan då
riket var uti et avantageust och segrande tillstånd, hvaremot det nu
til sine krafter och anseende försvagat är».
II.
*) Sveriges Ridderskap s ocli Adels Riksdagsprotokoll fråü ocli med 1719.
Sjunde delen. 1734. I. 619 ss. Sthlm, 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
