Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
S. J. BOETHIUS.
med afseende på den förra frågan fasthåller nämligen det
gemensamma svaret vid konungens kröningshandling såsom uteslutande
norm. I följd däraf föreskrefs, å ena sidan att alla katolska
kyrkor, hvari äfven Vadstena kloster inbegreps, skulle afskaffas
samt katoliker ej få vara ämbetsmän eller hafva underhåll af
staten, men å andra sidan att katolska lekmän skulle fortfarande
få åtnjuta medborgarerätt så länge de förhöllo sig »roligen». Med
afseende på de katolska presterna bifölls dock hertigens yrkande,
att de skulle inom sex veckor landsförvisas, men detta sökte
man förlika med kröningshandlingens stadganden genom den
kategoriska förklaringen, att de alla »hafva hållit sig oroliga».
I hufvudsak hade således adeln och Stockholms
riksdagsmän med afseende på denna punkt genomdrifvit sin mening.
Däremot fick frågan om ämbetsmännen en lösning, som ej
öfverensstämde med något af de särskilda svaren, ehuru den i någon
mån närmade sig adelns andra. Rätten att utnämna ämbetsmän
öfverlemnades nämligen hvarken helt och hållet åt hertigen eller
konungen, utan man återupplifvade med afseende på »riksens
förnämliga ämbeten» landslagens annars vid denna tid i
allmänhet antiqverade stadgande om lagmans- och häradshöfdingeval, att
nämligen undersätarne i den landsände, där ämbetsmännen
behöfdes, skulle sätta tre på förslag och konungen däraf utnämna
en; gjorde han ej detta, ehuru han mot de föreslagna saknade
skäliga insagor, skulle en af dessa utnämnas af regeringen. De
öfriga ämbetena i riket skulle åter tillsättas af hertigen med
råd och samtycke af rådet och flere de förnämste ständer, som
det kan vederkomma, men hertigen skulle ej utan laga skäl få
afsätta de ämbetsmän, som konungen utnämt.
Med afseende på de tre anklagade herrarne blef presternas
utlåtande det bestämmande, i det ständerna bådo hertigen
förlåta hvad dessa herrar hittills gjort honom emot, och med
afseende på dem, som försuttit riksdagen, uttalade ständerna sin
förhoppning, att skälet härtill ej vore någon otrygghet eller
olydnad, men vare sig några frånvarande eller närvarande ej kunde
förebära rättmätiga skäl mot ständernas beslut och det oaktadt
ej ville underkasta sig det samma, skulle de hållas för rikets
oroliga och afsöndrade lemmar, och om de beklädde rikets höga
ämbeten, skulle ständerna, »efter som de samteligen funne
tillbörligt och skäligt vara», hjälpa till att minska och förkorta
deras myndighet. Med afseende på hertigens penningeanspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
