Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
S. J. BOETHIUS.
och de, som visade honom lydnad, tilltalas såsom uppstudsiga
mot allmänna heslut. För öfrigt skulle han få stå tillrätta
inför rådet och ständerna för sina beskyllningar. Sedan hertigen
den 8 Januari ännu en gång uppmanat Stenbock att förklara sig
.angående Söderköpings beslut*), skred han, utan att akta sin
styfmoders, Katarina Stenbocks, förböner för brödren, till
verkställande af sin hotelse, i det han förbjöd bönderna i hans
förläning (Säby socken i Småland) att vidare till honom inbetala
några utskylder2). Till Vadstena återvände Stenbock ej nu,
utan skall strax efter hertig Karls afresa därifrån hafva
begifvit sig till Vestergötland3). Med hans ståthåHareskap var det
sålunda härmed slut4). Vi få dock se, att han det oaktadt
skulle komma att vålla hertigen ytterligare bekymmer.
Som man ser kunna riksråden under dessa förhandlingar
«j sägas hafva undandragit sig att upprätthålla Söderköpings
beslut, och lika litet gjorde de det vid denna tidpunkt gent emot
Flemming och Erik Stenbock. Till den förstnämde skickade de
den 10 November från Söderköpingbeslutet, med uttalande af
sin förväntan, att han och andra i den landsändan, »hvilken» —
såsom det heter på ett annat ställe i brefvet — »borde vara
Sveriges osöndrade, förnämliga ledamot», skulle underskrifva och
försegla det; såsom vanligt framhöllo de äfven vid detta tillfälle
beslutets öfverensstämmelse med lagen och konungens försäkran,
saint att det var egnadt att befrämja inbördes enighet, »med
hvilken högbemälte K. M. såsom ock själfva riket synnerligen
tjent är»; men dä de äfven förklarade, att det lände ej blott
»detta lofliga gamla knnungarikes» utan ock »dess konungars
värdighet och myndighet till styrka», är det svårt att första hvad
de härmed åsyftat, fast än framtiden på ett för dem själfva
oväntadt sätt skulle komma att besanna deras ord 5).
*) Genom Anders Lennartsson af Forstenaslägten.
2) Reg. den 10 och 31 Januari 1596.
3) Ture Bjelke och bröderna Banér till hertigen. Mars 1596. De »hade
«j annat förstått» än att han rest till Vestergötland, kopia bl. Acta hist.
4) Vervings uppgift I. s. 290 att A. Stenbock förmåtts underskrifva
riksdagsbeslutet — i hvilket fall han väl också skulle fortfarit att vara ståthållare —
är således oriktig. Knut Perssons berättelse H. Sk. H. X, s. 40, att hertigen i
Vadstena fördref honom från slottet, är ej häller exakt. Han beröfvade honom
visserligen, såsom vi sett, ståthållarskapet, men först sedan han frivilligt lem nat
Vadstena. Del samma gäller om K. Perssons påstående, att Karl på slottet insatte sin
enskilde tjenare. Registraturet utvisar, att han den 2 Januari 1596 bekräftade
«len af konungen förordnade fogden på Vadstena, Gösta Eriksson, efter som denne
]öfvat och förskrifvit sig att blifva vid Upsala mötes och Söderköpings riksdagsbeslut.
5) Original bl. Rådslag. Jämf. ofvan s. 31 n. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
