Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
S. J. BOETHIUS.
namn. Hertigen lofvade också slutligen att göra detta, hvarvid
han emellertid uttalade den förhoppningen, att han skulle kunna
räkna på ständernas bistånd1). Var det bref, han verkligen
lät afgå, lika lydande med ett koncept till en dylik skrifvelse
som finnes i behäll2), kan man emellertid ej så mycket undra
på, om riksråden ej voro benägna att dela ansvaret därför. I
detta koncept nöjer Karl sig nämligen ej med att i de kraftigaste
ordalag framställa sin ofvan angifna fordian, att intet fick
afgöras i saken utan de svenska ständernas bifall, utan
påminner dessutom om de stora, icke återbetalda penningesummor, som
till Sveriges stora skada »i uppenbar fejdetid levererades konung
Sigismund August i händerna», hvarmed naturligtvis syftas på
Johan III:s förrädiska förbindelser med Polen i början af Erik
XIV: s regering. Med skäl torde man våga betvifla att något
som hälst , kunde vinnas genom att nu upprifva denna gamla
historia, som naturligtvis för Sigismund måste vara alt annat än
behaglig, men i Karls tillvägagående röjde sig ofta en
benägenhet att äfven i oträngdt mål röra i sådant som var egnadt att
såra andras känslor. Det var i själfva verket denna bråkighet
och ogrannlagenhet, som så många gånger försvårade samarbetet
mellan honom och lians samtida ocli som i förening med den
skoningslösa hårdheten i hans karaktär vållat, att för
efterverlden bilden af den stora fosterlandsvännen och statsmannen
vanligen ter sig så föga sympatisk.
De eftergifter, som under dessa förhandlingar å ömse sidor
gjordes, vitna emellertid om, att både hertigen och rådet då
uppriktigt önskade, att den mellan dem upprättade samregeringen
fortfarande skulle bära sig. För hertigen var det dock en
missräkning, att ej riksdagsbeslutet förmått åstadkomma en ännu
kraftigare samverkan inom regeringen, och i bref till Erik Sparre,
Ilog. och Ture Bjelke, samt Gustaf Banér gaf han med vanlig
häftighet luft åt denna sinnesstämning.3). Han klagade däri
att han ej af rådet erhöll det bistånd, och i allmänhet ej
bevisades den trohet, hörsamhet ocli lydnad, hvarom lian erhållit
försäkran i Söderköping, saint hotade därför att nedlägga
regeringen, om ej rättelse skedde häri. Denna gång liksom så många
*) Karl till Hor. Bjelke den 3 Januari och till Erik Sparre den 8 Januari
1596.
2) Bl. Acta hist.
3) Reg. den 9 Januari 1596. Jämf. Hist. Bibi. II s. 274.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
