Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 9 4—i 5 9 6. 69
rä tt at H. F. N.», att det enda han hört Anders Mårtensson yttra
var att Ribbing »fått några hugg af H. F. N.», men att
hvarken Anders Mårtensson eller han sjelf sagt, det Ribbing dött
däraf. Den ende, af hvilken han hört något sådant, bedyrade
han vid sin själs salighet vara hertigen själf, som i
rådkammaren i Stockholm berättat, att enligt en knekthöfvitsmans utsago
en fogde utspridt en dylik sägen. På hertigens förebråelse, att
han tillegnat sig sin förläning utan att hafva underrättat
hertigen därom, svarade han, att han rättat sig efter konungens
för-läningsbref, men gerna skulle vändt sig till hertigen i saken,
om han vetat, att denne önskat något sådant. För öfrigt hade
hans »ödmjuka förhop»(pning) varit, att hertigen skulle kommit i
håg lians långvariga trogna tjenst och »på K. M:s nådiga behag»
förbättrat hans underhåll likaväl som lians medbroders 1). Han
bad nu hertigen låta sitt misstroende mot honom falla samt
dessutom tillhålla Axel Lejonhufvud att återgifva honom en del
af hans förläningar, som denne i strid mot konungens bref tagit
ifrån honom2). Först den 4 April lät hertigen E. Stenbock
veta sin mening 0111 hans försvar. I ett bref af denna dag
förnekade han, att E. Stenbock ej i tid kallats till riksdagen, men
förklarade dock, att han skulle låta sig nöja, efter som Stenbock
lofvat försegla beslutet, och kallade honom nu »såsom en med
de äldste i rådet» att komma till en vid denna tid tillämnad
herredag. Någon verklig samstämmighet mellan hertigen och
Erik Stenbock uppstod dock ej oaktadt alt detta. Den
sistnämde var tydligen lika mycket en Sigismunds man som
brödren Arvid, men han synes hafva varit af ett försigtigare
skaplynne än denne och befann sig väl också såsom riksråd i en
ömtåligare ställning, hvilket torde lemna förklaringen till den
skenbart större eftergifvenhet han visade. Huru frikostig lian
var på »goda ord», löften och förklaringar, aktade han sig dock
under den följande tiden lika väl som förut för att i handling
»göra ett» med hertigen.
Som vi af det föregående sett, hade hertigen beklagat sig
för Erik Gustafsson öfver dennes bröder. Förhållandet var
nämligen, att han denna tid äfven fattat misstankar och ovilja
*) A. st. s. 29 n. 1.
2) Original bland Acta bist. De öfriga punkterna i anklagelsen och svaret
rörde frågor af mera privat natur, såsom våldshandlingar begångna af Erik
Stenbocks tjenare mot allmogen, en del af den mest upprörande art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
