Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Bref upplysande svenska historien: Biskopen i Linköping Andreas Prytz till Axel Oxenstierna; Hofrådet S. Bark till kanslirådet Olof Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. BAKK TILL OLOF HERMELIN.
175
til sig, och man kan ej uträkna, hvad hon der med velat företaga,
men det tillstod Svanström, at hon på H. Cantzlirådet intet är god.
Det har han ock tilstått, at han dem läst, och at där äro saker uti,
som ej tiena at komma i månges händer. Det är omsider beslutit,
at de skulle förseglas alle uti en bunt, och förvaras til dess de finge
höra, antingen H. Cantzlirådet ville låta hela bunten här upbrännas
i någons närvaro, som der til blefve committerat, och det samma
skedde derute med Olivekranses bref, eller om H. Cantzlirådet ville
sända hem Olivekranses, och låta dem emot hvarandra utväxlas.
Hvilket derå H. Cantzlirådet tycker bäst, torde H. Cantzlirådet
med några ord til Landshöfdingen Buhre låta märkia.
Om iag intet inisssbrukade H. Cantzlirådets godhet, skulle iag
på min Brors trägne anhållande göra en ödmiuk påminnelse om
tapperians friheten i Hedemora, som iag var så dristig i vintras at
hörsamst recommendera till H. Cantzlirådet, och fick derom til svar
en mycket gunstig utlåtelse. Gud vet, att iag ganska nödigt derom
nämner, ty iag kan väl tänkia, huru gärna H. Cantzlirådet begår
sig med sådana ährender sic stantibus rebus. Men iag är ledse vid
min brors trägenhet, som menar att iag skulle kunna något gott för
honom utvärka, och ligger mig altså der med öfver. Jag behr
aldra-hörsamst om ursächt, och näst min hustrus och min ödmiuka tiensts
förmälande til H. Cantzlirådet och dess k. fru samt Hr och Syster
Cederhielm, förblifver af alt hierta med vördnat
Välborne H. Cantzlirådets hörsamste och trognaste tienare
S. Bark.
3.
Stockholm d. 11 Maj 1707.
Jag hade i går den lyckan at få H. Cantzlirådets högtährade
gunstige n:o 21, meel dess bilagor. Jag läste för Hennes Maj:t
det som H. Cantzlirådet berättar efter Hans Maj:t angående
Drot-ningens hälsa. Hennes M aj: t log gott der åt, och sade at hon och
väl tror, at om Hennes Maj;t finge den fägnaden at se konungen
ännu en gång, så skulle hon säkert lefva några åhr längre, befalte
mig derhos hälsa H. Cantzlirådet, och bedia, at H. Cantzlirådet
ville skämta åt Hans Maj:t och säga, at Hennes Maj:ts lifstid står
på det sättet mycket i Hans Maj:ts macht, och at altså, om det är
Hans Maj:ts alfvar at drottningen länge skal lefva, så måste Hans
Maj:t vara så god och skynda sig hem. I det öfrige går det, Gud
ske lof, efter önskan med Hennes Maj:ts restitution, man kan intet
annat säga, än at hon mycket väl tager sig til vara. Där är nu
alenast någon svaghet qvar i knävecken, så at Hennes Maj:t ej kan
mycket gå i sänder, men det lärer näst Guds hielp på en kort tid
öfvervinnas, ocli är det nu beslutit, at bela hofvet efter 8 dag-ar
begifver sig efter vanligheten ut til Carlberg at tilbringa sommaren.
Hennes Maj:t har nu i desse framledne 8 dagar varit två gånger ute
i vagn at taga frisk luft, och det har bekommit Hennes Maj:t öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
