Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia af Oscar Alin. II. Om sammansättningen af riksrätten 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
OSCAR ALIN.
redan blifvit af de tre ofrälse stånden antaget som hvilande1);
och adeln förenade sig nn äfven om detta beslut.2) Emellertid’
blef förslaget vid följande riksdag, 1823, af samtliga stånden
förhastadt. Frågan om styrelseverkens omorganisation var
nämligen under behandling vid riksdagen, ett och annat af de i
förslaget nämda kollegierna var i fråga att indragas, och man
ansåg under sådana förhållanden olämpligt att genom deras
uppräknande i Grundlagen ytterligare försvåra den tillämnade
förändringen.3)
Försöket att genom förtydligande af Regeringsformens
bestämmelser om Riksrättens sammansättning för framtiden
förekomma den tolkning däraf, som 1818 gjort sig gällande, hade
sålunda misslyckats. Häraf blef åter en följd, att denna
tolkning blef afgörande för följande Riksrätters tillämpning af nämda
bestämmelse. Yid 1823 års Riksrätt gjorde väl
justitieombudsmannen (Casper Ehrenborg) samma anmärkning mot äldste
stats-kommissariens behörighet att sitta i domstolen, som frih.
Mannerheim 1818 liade framstält ; men Rätten resolverade att, »enär
Riksrätten vid sitt sammanträde 1818 genom då meddeladt
beslut redan stadgat, att äldste statskommissarien såsom ledamot
Riksrätten tillhör, funne Riksrätten nyssberörda beslut äfven nu
böra tjena till efterrättelse»4). Och vid följande Riksrätt, 1834,
erkändes prejudikatets bindande kraft äfven af
justitieombudsmannen (C. L. Landin), som förklarade att, då vid den nu
sittande Riksrättens organisation »enahanda grunder blifvit följda,
som vid tvenne tillfällen tillförene, nemligen åren 1818 och 1823,
samt de anmärkningar emot visse af Riksrättens ledamöter,
hvartill § 102 Rf. skulle kunna föranleda, blifvit förr väckta, men af
domstolen ogillade, utan att sedermera lios Lagstiftande makten
fråga om annan tolkning af åberopade grundlagsstadgande
uppstått, funne han sig icke befogad att mot Riksrättens
sammansättning göra någon erinran»5). Yid konstitueringen af
Riksrätterna 1840 och 1854 blef frågan ej på något sätt berörd.
Konst.-ütskrs Mem. 1818, N:o 57.
2) Ridd. o. Ad. Prot, 1817—18, VII,2, s. 511—518.
3) Ridd. o. Ad. Prot. 1823, III, 465-8; Prestest. Prot. s. å., II, s.
451-3; Borgarest. Prot. s. a., I, 711—13; Bondest. Prot. s. å., III, s. 222.
4) Protokoll vid Riksrätten 1823, s. 8, 11—13, 17.
5) Protokoll vid riksrätten 1834, s, 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
