Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Mått och vigt i Sverige af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
HANS HILDEBRAND.
Men om nu verkligen en kölnisk vigt finnes, som
öfverensstämmer med den attiska ocli icke med den romerska ? Hr
Falkman går ut från senare tiders förhållanden. Att en kölnisk mark
funnits är obestridligt. Dess vigt uppgifves på varierande sätt;
för vårt närvarande/ behof kan det vara tillräckligt att stanna
vid den vigt, som sedan år 1837 är i Tyskland den officiela,
nämligen 233,8 5 gr. Denna mark var, säger han, hälften af
det kölniska pandet, hvilket således får en vigt af 467,7 0 gr.
Den attisk-soloniska minan var, enligt Hultsch, hvilken i detta
fall är en fullgod hemulsman, 436,6 gr. och den romerska libran
327,4 5 gr. Alltså står det kölniska pundet onekligen vida närmare
den grekiska än den romerka vigten, men mellan de två först
nämnda finnes dock en skilnad — jag håller mig ej till
decimalerna — af vid pass 31 gr., hvilket icke är så litet. Men
det är härvid en omständighet, som af hr Falkman icke blifvit
uppmärksammad, nämligen att Karl den store under sin
regeringstid företog en reform i vigtväsendet inom sitt rike, hvarigenom
libran eller pundet faststäldes till vid pass 350 gr. eller till något
mera än den romerska libran. Hans pund var deladt, liksom det
romerska, i tolf uns. Af dessa uns räknades sedermera åtta =
en mark. Det tyska pundet har först sedermera — af hvilken
orsak och under hvilka förhållanden kan nu icke uppgifvas —
gjorts till två gånger marken. Då vi vilja utröna det kölniska
vigtsystemets, särskildt den kölniska markens vigt, hafva vi endast
att hålla oss till 2/3 af Karl den stores pund, hvilket var ett
förändradt romerskt pund. Men därmed förfaller ock ali
sammanhållning mellan den kölniska vigten och den soloniska,
Huruvida de grekiske köpmännens vigter någonsin gjorde
sig gällande i Sverige, må vi lemna osagdt, De grekiske
köpmännen kommo måhända aldrig, åtminstone ytterst sällan, till
Sverige. Det finnes stor sannolikhet för antagandet, att de
grekiska mynten, d. v. s. de östromerska guldmynten, ali si eke kommo
ens till Östersjöns södra eller, närmare bestämdt, sydöstra strand
genom åtgörande af grekiske köpmän, utan snarare genom
bemedling af de germanska stammar, som den tiden voro bosatta
i närheten af det östromerska rikets nordgräns eller innanför
denna.2)
Äfven tyska författare dela min okunnighet.
2) Jfr min framställning af solidusimporten till Sverige i min bok Från,
äldre tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
