Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Mått och vigt i Sverige af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
HANS HILDEBRAND.
Brandenburg sålde år 1346 sina andelar i Estland för èn dryg
summa mark rent silfver af kölnisk vigt. I qvittenserna å
af-betalningarna omtalas endast »mark rent silfver», men det är
tydligt, att i detta fall behöfde icke arten af mark omtalas, då
denna var i hufvudbrefvet angifven.
Mot medeltidens slut började alltmera den kölniska eller i
allmänhet den nordtyska vigtens underafdelningar, lod och qvintin,
omtalas i våra urkunder, men detta bevisar intet rörande den
svenska vigtens ursprung. Den tiden hade rhenska gyllen
kommit ganska mycket i omlopp i Sverige, så att värdet af en mark
penningar angifves genom förhållandet till en rliensk gyllen,
men icke bevisa r* detta att rhenska gyllen under all den
föregående tiden haft kurs i Sverige. Ej heller bevisar det något,
att i myntordningen af år 1497 föreskrifves, att det tillämnade
svenska gyllenmyntet, som skulle motsvara det rhenska, borde
präglas efter kölnisk myntfot; i föreskrifterna rörande
siifver-myntet, som förekommer i samma förordning, omtalas icke den
kölniska marken.
Nu återstår endast uppgiften från år 1366, att 200 mark
silfver kölnisk vigt skulle betalas med lika många mark svenskt
mynt. Den tidens myntmark var värd mycket mindre än vare
sig den svenska eller kölniska silfvermarken, hvadan
bestämmelsen, därest den hade den uppgifna lydelsen, skulle innebära, att
ärkebiskopen icke behöfde återbetala mera än en liten del af
skuldsumman, hvilket ej är rimligt.
Enligt min uppfattning hade den rätta vägen att behandla
frågan om den svenska markvigten varit följande: först
undersökes vigten af den svenska marken, därefter ses till, huruvida
den stämmer med den kölniska. Men denna metod har af hr
Falkman förkastats därföre, att vi icke kunna med någon
säkerhet utröna, huru stor den svenska marken var. Presidenten
Forssell har sökt bestämma dess storlek under k. Gustaf I:s tid
genom att väga en del icke nötta riksdalermynt, men den tidens
väginstrument voro mycket bristfälliga, myntmästare kunde
därföre icke med bästa vilja åstadkomma mynt af korrekt tyngd.
Äfven vigterna, normerade med dåliga vågar, nötta och efter
nötta exemplar reproducerade, gifva icke tillförlitliga
upplysningar. Påfliga uppbördsmän hafva uträknat de nordiska
vig-ternås förhållande till de romerska, men deras uträkningar,
äfven de beroende af ofullständiga vägapparater, ega ej tillbörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
