Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Bref upplysande svenska historien: Hofrådet S. Bark till kanslirådet Olof Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. BAEK TILL OLOF HERMELIN.
239
10.
Stockholm cl. 29 Junij 1707.
Det har varit lika som förgiort för mig på några postdagar
tilbaka, men iag förmodar at iag härefter skal sådant förebyggia. Jag
nämde i mitt sidsta,1) at iag omsider fått våre Herrar i Cantzliet til
stånd angående de franske och italienske brefven. De raisonerade
deröfver fram och tilbaka, men slutet blef det, at de höllo för
be-tänckeligit at styrkia Hans M:t til någon ändrings införande på sin
sida med svänskans bruk, så ock till något hårt påstående af språkets
ändring hos andre. Det skulle, säja de, blifva mycket svårt och
nästan omöjeligit at gå der med igenom, sedan det vanlige sättet
igenom så lång tid har blifvit likasom vedertagit och faststält. Det
skulle visserligen förorsaka, at brefväxlingen blefve med många hof
afskuren, om man ville svara på svenska, efter näpligen vid de
hofven någon skulle finnas som kunde brefven öfversättia, och at iämte
brefvet skicka en öfversättning, det hade ock sin orimlighet. Vil man
då påstå, at alle andre skola skrifva latin, det kunde så vara en sak,
men H. E, Gr. Gyllenstolpe påminner sig, at för månge år tilbaka
har den frågan varit före i Rådet, om man icke borde hos dem, som
skrifva franska och italienska, påstå, at de måtte bruka latin, men at
största delen hade fallit på den meningen, at man väl kunde låta
dem skrifva deras språk, och at det vore et galanterie för vårt
archi-vum, at där finna konungen hedrad uti åtskillige tungomål, hälst det
och vore säkert, at de italienske furstarne aldrig skulle kunna på latin
skrifva på ett så ödmiukt och underdånigt sätt, som de nu göre i
deras språk. Om de af kongl, blod, som efter ett gammalt bruk
hafva gifvit »Monsieur,», kunna bringas til at gifva »Sire-), derom tviflas
mycket, och blifver fuller det det vissaste, at sådana complementer
lära stadna och inga bref blifva af. I en summa, meningen är det,
at våre Cantzliherrar finna ogörligit at åstadkomma någon ändring,
och hafva befalt mig at gifva det H. Cantzlirådet privatim tilkänna,
och at det vore väl, om Hans Maj:t ej komme på de tankarne, men
at i det öfrige vinlägga sig om vårt språks upkomst igenom alle
möjelige medel, och dess ränsande igenom skickelige och tienlige
personer. Det är ett förslag, som inan aldrig nog kan styrkia til, och
som man i H. M:t aldrig nog kan berömma, efter det är den endaste
vägen at bringa språket i värde. Nu lemnar iag alt detta der hän,
och kan väl se hvad Erankrike vidkommer, at det blir fåfengt där
biuda något til. Men de italienske furstarne tycker iag aldeles, at
de böra köres til at skrifva latin, och at om de på undfången
påminnelse om K. M:ts vilia det ej göra, då antingen intet svara dem,
eller göra det på svenska. De läre väl då beqväma sig dertil, och
vilia de intet, så kan H. M:t väl vara deras complementer förutan,
ty den af dem, som har något alfvarsamt ärende eller ansökning,
lärer väl komma med latin, när han hörer at det skal så vara. Hvad
*) Detta bref, n. 37, saknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
