Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Henrik Normans resa till Erik XIV:s kröning 1561 - 5. Den andra vistelsen i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK NORMANS RESA TILL ERIK XIVIS KRÖNING 1 5 6 1 .
291
dån. Där begaf han sig jämte hertig Karl, hertig Magnus af
Sachsen och det förnämsta hoffolket ut på vattnet under salut
från slottet, Därpå kommo ridande hertigarne Johan och
Magnus, som äfven satte sig i en »håp» och foro efter K. Maj: t.;
likaledes följde fr öknar ne och fruntimret, hvilka alla, efter hvad
man sade, ledsagat konungen.
På fredagen, Jacobi dag, skänkte Ture Persson de
pommerska sändebuden en oxe, kom om aftonen också till deras
herberge, för att göra bekantskap med ståthållaren. — På lördagen
kommo hertig Johan och fruntimret tillbaka efter att ha följt
konungen på vägen.
På söndagen (den 27 Juli) kl. 1 läto de pommerske
sändebuden sitt skepp löpa ut genom skären, hvilket är 15 vikor sjö.
På skeppet befunno sig Tessen Parsow och flertalet af de öfriga
af den orsak att, emedan man ej i skären kunde segla med samma
vind, de återstående få personerna skulle så mycket fortare kunna
följa efter i båtar, och behöll ståthållaren hos sig tio personer,
bland dem Jörgen Pudewils och Simon Fischer —–
På tisdag morgon d. 29 Juli blefvo omkring halfannat hundrade
tyska ryttare mönstrade, hvilka konungen ville skicka till
Lifland. Deras ryttmästare hette Henrik Raute. Äfven hade
konungen afsändt1) sändebud till Ryssland, nämligen följande
personer: Nils Krumme, Johan Persson, Nils Kunig [o: Ryning],
biskopen i Linköping och sekreteraren Olof Larsson2). På middagen
samma dag voro ståthållaren och Jörgen Pudewils till gästabud
hos den ofvannämde polske grefven, hvilken äfven bjudit de
mans-feldska sändebuden. Denne polske herre håller i sitt hof det
bruk att han med de sina fore och efter måltiden plägar sjunga
benedicite och gratias på polska på efterföljande melodi, hvilket
bruk de äfven denna gång ej underlät o, ehuru de hade förnäma
gäster3).
I Sverige finnas pä klipporna ocli i skogarne mänga renar
och elgar. I synnerhet i Lappland skall det gifvas en stor
mängd, så att en bonde i en hast kan drifva ihop så många han
*) Redan uti Maj månad.
2) Järtif. Tegel, Erik XIV:s kisioria, s. 30.
3) Melodien finnes ej införd. Uti några öfverstrukna rader har förf.
anmärkt att tyskarne ha en alldeles motsatt sed. i det hos dem hofpagerna »i
sina långa hosor» måste stå framför bordet och »blarra och tjuta, liksom
hundarne om den sköna Magdalena».
Hist. Tidskrift 1885. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
