Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646—165B af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
ELLEN FRIES.
regeringen, och landtråden ansågo sig tvungna till eftergift. Den
26 jan. sammanträdde lan dt stol en »utan prut» under ståthållare
Grass presidium för att behandla en gränstvist, i hvilken
guvernören var part,
I den landtordning, som affattad es samma år, förbehöll sig
landtrådet, att om guvernören ej kunde presidera i lan dt sto le 11,
så skulle han förordn a en af land tråden i sitt ställe. Denna
landtordning blef dock aldrig stadfäst af svenska regeringen, och
frågan tyckes blifvit o afgjord, ehuruväl senare tiders stadganden
gifva vid handen, att landtråden aldrig lyckades göra sin mening
gällande
Inför »Oberlandgericht» afdömdes alla de mål hvilka dit
hänskötos från underdomstolar, alla mål, i hvilka utlänningar
voro part, alla kriminalmål samt alla mål, som rörde större
värden än 200 rdr2), naturligtvis med undantag för de mål, som
hörde till den adliga och andliga jurisdiktionen.
Ifrån öfverclomstolen skulle ej vad få ega rum, och detta
ansågs i alla tider såsom ett af Estlands främsta privilegier. Den
svenska regeringen hade dock aldrig lemnat detta privilegium
obestriclt, och särskildt under Gustaf Adolfs regering hade det
varit föremål för underhandlingar, hvilka dock ej ledt till något
afgörande. Någon öfverdomstol erkändes aldrig af estländarne
och blef dem ej heller påtrugad, men den svenska regeringen
ansåg beneficium revisionis såsom ett kungligt prerogativ, hvilket
estländarne såsom undersåtar hade att underkasta sig, och
faktiskt begagnade de sig af revisionen till en utsträckning, som
understundom föll K. Maj:t besvärlig3).
Riksreg. 28 sept. 1649. E. Oxenstiernas bref t, K. M. 12 och 26 jan.
1650. — Ewers anf. st. vid 7 och 162.
2) Sist anf. st. 1. bok II. och III art, 1.
3) I den Väld. Erik sk a landträtten står: hvad af konungens ståthållare
döm es skall blifva beståndande. Se Mon. Liv. III. sid. 106. Anf. st. sid.
110 omtalas ett beslut af ridderskapet af den 26 aug. 1595 att upprätthålla
sitt privilegium de non appellando. En supplik i samma syfte ingafs ock
af landtrådet den 3 januari 1622. — Dorpats hofrätt hade begärt att blifva
en högre instans för Oberlandgericht, men detta vägrades. Se Bock anf.
st-sid. 185 och följ. Gadebusch Livl. Jahrbücher III, sid. 19 och följ. Se ock
E. Oxenstiernas reg. 20 Febr. 1647. Enligt Jannau Geschichte v. Lief. u.
Estland II. sid. 56 skulle man från Estland vädjat t. Erik XIV:s nämnd, hvarom
dock den nyligen utgifna domboken ej upplyser. — Att den sv. regeringen var
besvärad af revisioner ses bl. a. af Riksreg. 31 okt, och 7 nov. 1646, i hvilka
likväl »Oberlandgericht» kallas föf > suprema instantia». Den sv. reg. hade
dock-förklarat, att Estland genom sin vägran af revision kom i en sämre ställning
än andre svenske områden. Se Riksreg. 8 .Tvil i 1637. - Irran landträtten på
Ösel t. ex. vädjades t. Svea Hofrätt (Riksreg. 31 juli 1646).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
