Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646—165B af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK OXENSTIERNA SÅSOM ESTLANDS GUVERNÖR 1 646-1 65 3. 331
Borgerskapet i Reval var beväpnadt och indeladt i
kompanier. Dessa hade skyldighet, enligt en öfverenskommelse af
1348, att hjelpa till vid slottets befästning, men i allmänhet
uppfylde de tämligen lamt sina förpligtelser och ansågo sig
fullkomligt oberoende af guvernören1). Borgerskapet på domen tyckes
haft större skyldigheter och var under krigstid betungad t med
vakttjenstgöring på fästningen. Sålunda hade under åren 1643—
45 dess krafter tagits i anspråk, och sedan fred afslutits,
befriades det ej från sina åligganden, utan fortfor därmed
åtminstone vid Oxenstiernas ankomst till Reval2).
Det inflytande, som guvernören utöfvade på den estliindska
adelsfanan, var af större betydelse. Estlands adel hade redan
under medeltiden såsom ersättning för sina adliga privilegier
gjort rusttjenst först till danska kronan och sedan till orden.
Ar 1350 den 25 maj bestämdes, att för 100 hakar jord skulle
en tysk och två infödde helt väpnade och med hästar
inställa sig på mötesplatsen på ordensmästarens befallning, likväl
utom Estlands gränser endast en gång om året och bortom floden
Düna endast mot ersättning. I Erik XIY:s privilegier upptogs
blott, att estländarne skulle försvara sig med hjelp från Sverige.
Först i Karl IX:s privilegier finna vi bestämmelser om
russ-tj en s t en. En karl och häst skulle uppställas för 15 »besetzten
Gesinde» hvarmed man menade en bonde, som bela veckan
tjenade vid gården med ett par oxar eller hästar3). Denna
bestämmelse qvarstod i de af följande svenska regenter gifna
privilegierna.
Lika länge som den estländska adeln haft skyldighet att
göra russtjenst, lika länge hade den blifvit illa fullgjord. Redan
under ordenstiden gifves det exempel på försummelser i detta
afseende, och under svenska tiden måste regeringen vid alla
instruktioner och revisioner påminna adeln om fullgörandet af dessa
sina pligter.
Då adelsfanan egentligen var en milis, som ej kunde annat
än undantagsvis begagnas utom landets gränser, skulle det kunna
synas som om svenska regeringen efter Ingermanlands eröfring
hade behöft vara mindre nogräknad med russtjenstens uppfyllande.
*) Richter anf. st. I, sid. 217 0111 Rev al s borgares likgiltighet;
Hallen-berg, Gustaf Ad. hist. V, sid. 453 m. fl. arbeten.
2) Supplik i Oxenst. saml. (Estland).
3) Jannau anf. st. II, 167 och Estlands Privilegienbuch RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
