Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646—165B af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK OXENSTIERNA SÅSOM ESTLANDS GUVERNÖR 1 646-1 65 3. 343
åtminstone en gång om året, och vi hafva redan i det föregående
varit i tillfälle att visa, huru inom nästan alla områden resultat
uppnåddes genom dessa förhandlingar.
En ibland de mest grannlaga frågor, som voro fore vid
landt-dagarne, var beskattningsfrågan. Landtdagens samtycke
fordrades såsom nämndt till alla beskattningar, men det var ej lätt
att erhålla. Är 1635 hade Estlands ridderskap erbjudit sig
betala den redan ofvan nämnda spannmålsskatten för hvar
russtjensthäst. Denna skatt var ursprungligen endast en bevillning,
men uttogs dock sedan såsom en ständig skatt1). Estland var
dock ej genom denna skatt befriadt från extra pålagor. Är 1646,
kort innan Erik Oxenstierna kom till Estland, hadè Lars
Can-ther varit ditsänd för att utverka en större bevillning, hvilket
dock endast till en del lyckades honom2). Till Kristinas kröning
utskrefs en särskild skatt, bestående af en viss summa
penningar, och en spannmålsskatt för hvar russtjensthäst, Denna
beskattning uttogs utan svårighet, då den ansågs såsom en
skyldighet. När under drottning Kristinas sista regeringsår de
svenska finanserna voro i ett bedröfligt skick, vände sig den
svenska regeringen till guvernören i Estland med begäran att
ifrån nämnda provins erhålla understöd. Han fick i uppdrag
att framhålla för Estlands ridderskap och för staden Revals
deputerade, huru som de svåra krigen uti Europa gjorde landets
ställning osäker och tvungo till utomordentliga åtgärder, hvilka
äfven fordrade utomordentliga bevillningar. Guvernören skulle
begära ända till 300 rdr och 30 tunnor råg för hvar russtjensthäst,
men skulle nöja sig med 100 rdr och 15 tur. Af Reval skulle
han för två år begära 15,000 rdr årligen, men nöja sig med
10,000 rdr. Efter långa underhandlingar måste den svenska
regeringen finna sig i att endast den mindre summan beviljades3).
Det var med dessa underhandlingar, Erik Oxenstierna var
sysselsatt under den sista tiden af sin vistelse i Estland. Redan
’) Den utgjordes dock ej nöjaktigt. En désignation af restantier endast fr.
Wierland visar för 1648 en summa af 198V2 tnr råg ocli 231 tnr korn (Oxenst.
saml. Estland).
2) Se riksreg. 31 okt. 1646 ocli landtrådets svar 23 juli s. å. Oxenst.
saml. Estland).
3) Se Mem. fr. E. Oxenst. 20 nov. 1652. Riksreg. E. Oxenst. reg. 1653
Ax. Oxenst. till Erik (RA.) 23 nov. 1652. — I sammanhang härmed kan nämnasc
att E. Oxenst. sökte förbättra och ordna Revals myntningsrätt, men tyckes
endast till en del lyckats i sina bemödanden. E. Oxenst. reg. passim. Ax.
Oxenst. bref till Erik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
