Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Bref upplysande svenska historien - Öfverstekammarjunkaren frih. Carl Bonde till Gustaf IV Adolf från en beskickning till Napoleon 1801—1802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIH. CARL BONDE TILL GUSTAF IV ADOLF I 8 O i 18 02. 355
Öfverste kammarjunkaren frih, Carl Bonde till Gustaf IV Adolf
från en beskickning till Napoleon 1801—1802.
Det är bekant huru de engelska kanonerna deri 2 april 1801
sprängde den väpnade neutralitet uti Norden, vid hvilken man på
mer än ett håll fäst stora förväntningar, I stället för ett närmande
mellan Danmark och Sverige, hvartill icke anledningar saknades, då
de båda makterna tämligen hänsynslöst lemnats i sticket utaf
Ryssland, inträffade emellertid raka motsatsen, och sommaren 1801 såg
man Gustaf IV Adolf i färd med att söka vinna Frankrikes medverkan
för en förändring af den politiska jämnvigten uti Norden till Sveriges
förmån. Man trodde sig veta att danskarne förskaffat sig djupa
försänkningar uti Paris; detta gjorde det så mycket angelägnare att
omstämma den franska regeringen. Saken måste emellertid bedrifvas uti
djup hemlighet, och det ömtåliga uppdraget gafs åt öfverste
kammarjunkaren frih. Carl Bonde, hvilken under förevändning af sin helsas
vårdande skulle företaga en resa till kontinenten, därunder äfven
besöka Paris och såsom privatman söka få företräde hos Förste Consuln,
hvartill hans börd och samhällsställning borde göra honom vägen lätt.
Frih. Bonde tog också en mindre vanlig väg till Frankrike, resande
genom Sachsen till Frankfurt, därifrån öfver Mainz och Cöln till
Aachen, för att ännu mer leda nyfikenheten på villospår, och
slutligen öfver Bruxelles till Paris, dit Lan ankom den 11 september
1801. Att på en allmän mottagning blifva förestäld för Förste
Consuln gick för den resande förnäme svensken lätt nog, men det var
svårare att få det enskilda samtal han så ifrigt önskade. Det lyckades
slutligen att genom Bonapartes egen fru praktisera i dennes händer
ett bref, hvari han underrättades om Bondes ställning i Sverige, ynnest
hos konungen och önskan att enskildt få framföra uttrycken af
konungens vänliga tänkesätt1). Den utmärkta välvilja, som visades den
franske ministeril Duroc uti Stockholm, bidrog att öka välviljan for
Bonde, som äfven utaf Madame Bonaparte underrättades om Förste
Consulns ledsnad att så länge ha dröjt med hans mottagande.
Omsider erhölls det Önskade enskilda företrädet. Bonaparte mottog honom
med ali artighet och lyssnade icke ovänligt till hans yttranden, —
men fred slöts nu på alla håll, och ögonblicket var sålunda ej
gynnsamt att framkalla nya förvecklingar. Bonde fann för öfrigt den
franska regeringen beherskad af en »egoism», som väckte hans häpnad
och tydligt nog sade honom, hvad verkliga rättesnöret var för dess
politik. Om intrycken af hans beröring med den franska republikens
beherskare och resultaten af hans underhandlingar lemna här nedan
meddelade depescher från honom upplysning 2).
Bondes apostille den 26 oktober.
2) De förvaras uti Riksarkivets diplomatiska samling »Frankrike».
Amanuensen D:r Forsgrén har fäst Red:s uppmärksamhet på denna korrespondens.
Ilist. Tidskrift 1885. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
