Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sveriges historia under Carl den tolftes regering af F. F. Carlson, II, anm. af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLSON, SVERIGES HISTORIA UNDER CARL XII.
19
hyste blott en längtan nämligen att få gå mot Ryssen. Och hade
alla dessa tegat, talade dock händelserna själfva ett språk, som borde
bevekt hvarje hjärta som ej var förhärdadt och öfvertygat hvarje sinne
som ej var förstockadt.
Och här öfverväldiga« vi af den tanke, som under läsningen af
arbetet småningom trängt sig på oss. Hvad betyder denna tystnad
rörande Karl XILs känslor för sitt land och folk som här råder, en
tystnad som talar till oss starkare än alt annat P Det måste betyda,
att författaren ej kunnat uppspåra något som vitnar om uttryck af en
dylik känsla. Det kan vara möjligt, att en sådan rört sig i djupet af
hans själ, men att han i sin naturliga slutenhet och med
envålds-herrskarens stolthet ej velat gifva någon människa del däraf. Men det
förefaller oss ej osannolikt, att denna åt ynglingen gifna envåldsmakt
och dessa förtidiga nästan öfvernaturliga framgångar hafva utvecklat
hans af naturen hårda och själfviska, genom ständiga strider altmer
mot vekare intryck förhärdade sinne ända därhän, att han i
Öfvertygelsen om sin saks rättvisa och med sinnet beherrskadt af den
vissheten, att han »vore ingen på jorden för sina gerningar responsabel,
utan hade makt och våld efter sitt behag och som en kristlig konung
att styra och regera sitt rike». — knappast haft något sinne för sitt
lands olyckor, än mindre för sitt eget dryga ansvar. Huru stort är
ej här det afstånd som skiljer honom från Gustaf Adolf, som önskade
att hans folk skulle veta »hvart dess svett och blod tog vägen»? Det
blir knappast större om man härvid också erinrar sig, att den ene,
mottagande svenska väldet starkare än det någonsin varit, i aderton
års strider arbetade att förstöra den byggnad, som den andre,
begynnande i nöd och svaghet, under tjuguårig kamp för fosterlandets
sak lyckats uppföra.
Annu mörkare tider än dem, som vi vid författarens hand
genomvandrat, återstå att skildra. Till detta tunga arbete önska vi den
frejdade häfdatecknaren både krafter och mod, så att det må förunnas
honom att föra sitt stora verk fram till dess fulländning.
Claes Annerstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
