Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Bidrag till svenska gref- och friherreskapens historia 1561—1655, 1 af Gustaf Forsgrén, anm. af J. Fr. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSGRÉN,. GREF- OCH FRIHERRESKAPENS HISTORIA.
57
att, om en grefve haft en äldste son som aflidit strax efter födelsen,
så skulle därmed arfsrätten till länet upphöra, äfven om fadren doge
många - år därefter och då efterlemnade andra söner. Förf. andrar
väl som skäl för sin åsigt att Svante Stures grefskap 1570 gafs åt
hans enka Märta Lejonhufvud och icke åt hennes son Mauritz, men
detta län har dock tydligen icke behandlats efter den af förf.
framstälda arfregeln, ty i sådant fall skulle det hafva hemfallit till kronan
vid herr Svantes död 1567. Emellertid stannade det qvar i slägtens
ego tre år, innan Johan lemnade det åt grefvinnan Märta. Orsaken
hvarför enkan och icke Mauritz då fick länet är visserligen svår att
afgöra, så vida man ej får antaga att anledningen just var hennes
mans dödssätt. Herr Svante hade nämligen mördats, och det låter
tänka sig att han därför icke ansetts rättsligen död, hvarför också
enkan ansetts böra öfvertaga sin mans rättigheter.
De ekonomiska fördelarne som grefvarne fingo af Erik inskränkte
sig till att uppbära den »årliga skatten». Detta säges ej direkt, utan
på det sätt att grefskapets invånare förpliktas att till grefven betala
den. Med den »årliga skatten» menades endast den årliga räntan
och troligen de under grefskapen lydande kronohemmannens städja
och fodernötsskatt. Per Brahe har dock vissa år uppburit äfven
kronotionden och en del af gärderna. Beloppet af hela afkastningen
från Visingsö anslår förf. till 440 â 465 tnr spanmål pr år, däri
inräknade de förbättringar som grefve Per fått i slutet af
1560-talet. Vesterviks årliga ränta och städja beräknas till 180 tnr och
Bogesunds till omkring 150 tnr. Dessa siffror angifva alltså alla de
förmåner som grefvarne hade af sina grefskap, och för dem skulle
russtjenst göras. Om denna åter skulle utgå enligt bestämmelserna
för allodialgods eller för förlänningar kan ej afgöras.
Vesterviks grefskap omfattade utom staden och Stegeholms slott,
54 gårdar. Till Visingsö hörde 56 hela och 5 halfva hemman och
till Bogesund utom staden 31 gårdar. Huru obetydliga dessa nya
län voro framgår icke blott af grefvarnes ofvan nämda inkomster af
dem, utan ännu bättre vid en jämförelse med de nämnda herrarnes
allodiala besittningar. Enligt uppgifter hos Forssell egde Svante
Sture 660 gårdar och torp, Gustaf Johansson 519 och Per Brahe
294. — De voro äfven af ringa betydelse i förhållande till deras
andra förläningar. För Vestervik skulle t. ex, Svante Sture hafva
rustat högst två hästar, men för sina Öfriga förläningar är han i
1566 års rustlängd uppförd till 109 hästar.
An mindre var det som friherrarne fingo. Förutom den större
säterifrihet de och grefvarne erhållit i adelsprivilegierna fingo de
endast rätt att uppbära konungens andel i böter af sina landbönder,
hvilken rätt de fleste af dem egde redan förut såsom riksråd. Det
vill dock synas som om Erik mot slutet af sin regering tänkt gifva
dem friherrskap, ehuru han aldrig realiserade denna tanke.
Fastän sålunda de nya värdigheterna icke af Erik försågos med
sådana tillbehör, att deras innehafvares makt i någon nämvärd mån
ökades, håller dock förf. troligt, att konungens plan varit att uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
