Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Grundskattehistoriskt arkiv utg. af J. E. Hultgren, anm. af J. - Die Entwicklung der ständigen Diplomatie von 15 Jahrhundert bis zu den Beschlüssen von 1815 und 1818, von O. Krauske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krauske, die ent wickelung der ständigen diplomatie. 75
hvarom de anförda raderna bära vittne. Visserligen har det funnits
en tid, då man kunde narra en riksdagsbonde att frambära motioner
om t. ex. förkortande af tiden mellan påsk och pingst till
förekommande af foderbrist, men vi ha svårt att tro, att utg. nu för tiden
skall lyckas finna någon riksdagsman, som är nog okritisk att begära
anslag till utgifning af ett arbete sådant som det föreliggande, om
hvilket vi med trygghet kunna fälla det omdöme, att det för den
sakkunnige är svårt att förstå och för allmogen i allmänhet omöjligt
att begripa.
Mycket skulle ännu kunna vara att tillägga, men då vi
slutligen förklara att de 5 kronor, som detta så kallade arkiv kostar i
bokhandeln, är öfvermåttan dyrt, ha vi tillika uppriktigt sagt vår
mening äfven i det hänseendet.
J.
Die Entwickelung der ständigen Diplomatie vom fünfzehnten
Jahrhundert bis zu deri Beschlüssen von 1815 und 1818. Von
Otto Kr au ske. (Staats- und Social wissenschaftliche’ Forschungen.
Herausgegeben von Gr. Schmoller. Band V, lieft. 3.) 245 ss.
Leipzig 1885. •
Hur rik litteraturen är om diplomaterna, denna »blomma af
folket», som en gammal författare uttrycker sig, och deras verksamhet,
därom upplyser en blick i hr Krauskes bok med dess ymniga citat.
Det är likväl ej närmast om diplomatiens konst och uppgift den
handlar, utan om ursprunget till den ständiga diplomatien och
dennas ålder. Åsigterna därom ha växlat betydligt. Några gifva,
betecknande nog, den trolöse Ludvig XI i Frankrike äran däraf, andra
den påfliga curian eller Venedig. Enligt somliga är det ränksmidaren
Ferdinand den katolske, enligt andra Richelieu, äfven han en
mästare i intriger, som infört densamma. Äfven i fråga om dess
förebilder och historiska anknytningspunkter ha olika teorier uppstälts.
Man har gått tillbaka ända till den romerska republikens dagar
och de romerska bundsförvanternas legater eller till de äldsta
påf-varnes »apokrisiarier» hos den byzantiska kejsaren. Man har sökt
förebilden i de italienska handelsstädernas konsulat eller låtit de
tillfälliga beskickningarna öfvergå mer eller mindre omedvetet till
ständiga. — I stället för att i den folkrättsliga litteraturen söka
lösningen på frågan liar förf. gått en annan och säkerligen genare väg
eller uti senare tiders allt talrikare urkunds- och arkivpublikationer
uppletat de tidigast förekommande faktiska exemplen på ständiga
beskickningar. Bland de källor han därvid särskildt anför äro de
engelska »Calendars of state papers» samt fö rte ckningarn a på det
svenska Riksarkivets diplomatiska samlingar uti detta verks
»Meddelanden», hvilka han egnar en särskild »mention». Utaf svenska
arbeten har han för öfrigt känt och begagnat Sprinchorns afhandling
i »Historiskt Bibliotek» om Sveriges äldsta förbindelser med Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
