Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Bernhard von Weimar von G. Droysen, anm. af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROYSEN, BERNHARD VON WEIMAR.
79
denna ådagalägga sanningen af förf:s ofta upprepade påståenden, att
hertigen var »ein glühender Patriot auch da, wo er scheinbar aufhörte
es zu sein und nur auf sich und sein eigenen vortheil bedacht schien».
Det är intrycket af detta sken att Bernhard nog mycket tänkte på
sin egen ära och fördel, t. ex. då han svor sin vasalled åt Sverige
för hertigdömet Franken eller öfverlät sitt segrande svärd åt
Frankrike för besittningen af Elsass — det är detta intryck, synes oss, som
förf. icke fullt lyckats skingra. Till de af förf. särskildt uppräknade
egenskaperna skulle vi vilja lägga ännu ett par, som äfven vinner
sin belysning af förf:s framställning. Det ena, måhända ett syskondrag,
betecknar förf. hos brodern hert. Wilhelm med uttrycket:
»projecten-reich». Liksom hert. Wilhelms bref till Oxenstierna, så öfverflöda
äfven hert. Bernhards af förslagj med den skilnaden dock att den
senares ofta voro vida klokare än den förres. Det andra draget är
oförmågan att underordna sig hvem det vara månde och begäret att
ständigt vilja drifva sin åsigt igenom. Däraf uppstodo ständiga tvister
med öfverordnade, tvister som började redan under Gustaf Adolf och
räckte genom hela hert:s lif, och skulle, om han lefvat längre, ha
räckt tills han fått sätta kejsarkronan på sitt hufvud. Förf:ns skickliga
pensel ger gärna, hvad som här är en skugga, en så ljus färgton
som möjligt. Så t. ex. vid brytningen mellan hert. B. och Gustaf
Adolf i oktober 1632 (sid. 62). Bernhard var efter aftåget från
Nürnberg beordrad att skydda »Kongl. Maj:ts Frankiska ståt», medan
konungen tågade söderut. Då emellertid med anledning af
Wallensteins tåg till Sachsen konungen ändrat sin plan, gälde det för honom
att ånyo samla alla armékårerna för att följa den kejserliga
generalen. Han förbjöd därför Bernhard att lemna sin post i Franken
förr än han sjelf kommit med den öfriga armén. Bernhard såg i
Gustaf Adolfs ordre att icke uppbryta endast missunsamhet, oaktadt
såsom Geijer påpekar allt för konungen nu stod spel, och han beslöt
att icke akta dennes förbud. Om Gufstaf Adolfs svar, såsom förf.
synes anse troligt, på en så öppen insubordination af en generalmajor
blifvit ett afsked, synes det icke underligt, men förf. tyckes anse, att
hert. Bernhard efter detta intog en nästan värdigare ställning än förut
som »alliirter und reichsfürst bei der armé». Huru det förhållit sig
med detta afsked är emellertid en dunkel punkt, och förf. har icke
lyckats göra den klarare. Egendomligt blir det alltid, om hert.
Bernhard verkligen innehaft en sådan oberoende ställning, att han dels
i slaget vid Lützen kunde taga något Befäl och taga det öfver rent
svenska trupper, dels i sitt af Geijer anförda memorial till kurfursten
af Sachsen af d. 11 November 1632 kallar sig »einer in diensten
von Ihro Konigl, May:t zu Schweden». Prof. Droysen anser (sid. 63)
emellertid den vanliga uppgiften, att hert. B. i slaget förde befälet
öfver högra flygeln, osäker. Yid den relation som bär titeln:
»Bericht zweier officiere die auf herzog Bernhardts flügel gewesen waren»
fäster han alltså utom vid många andra ingen synnerlig vigt.
Situationen synes oss emellertid vida förklarligare, om man antar att med
det ifrågasatta afskedet ingenting blifvit utaf, att sålunda hert. Bern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
