Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle med anledning af en recension af A. G. Hollanders Svenska undervisningsväsendets historia. I, af A. G. Hollander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 GENMÄLE.
altid ocli på blott anmälan står öppet för lärjunge af hvarje stånd
och lefnadsbestämmelseP Lika litet bevisas klosterskolornas egenskap
af allmänna och offentliga genom de åberopade auktoriteterna
Reuterdahl, Lange och Alcenius. Af dessa står Lange närmast fö rf: s mening,
då han anser att klosterskolorna väl ursprungligen voro bestämda för
novisernas undervisning, men att ett kloster med en duglig och nitisk
lärare väl ock kunde göra den tillgänglig för andra, än noviser, —
alltså tillfälligt. Alcenii mening, att jemväl i norden funnits 2 slag
af klosterskolor, scholæ claustri och scholæ canonicæ, erinrar dels om
endast vid större utländska kloster i den äldre medeltiden befintliga
inre och yttre klosterskolor, dels om den gamla förvexlingen af
domkyrkornas kanikskolor och klosterskolor. Längst från sanna
förhållandet står det åberopade yttrandet af Reuterdahl, som i allmänhet i
skolhistoriska frågor visar brist på specialstudium och kritik. Då han
säger, att i klosterskolorna gjordes sannolikt, likasom i domskolorna,
skilnad mellan de ynglingar, som skulle blifva klerker och dem, som
ville förblifva lekmän, ligga i dessa rader flera misstag, nämligen att
blifvande klosterandlige både emot språkbruket och seden sammanslås
med blifvande klerker (prester), men deremot skiljes på klerker
(verlds-andlige) och lekmän, hvilka dock i klosterskolorna hänfördes till samma
klass, hvarjemte alldeles ur luften gripits det antagandet, att äfven
vid domskolorna gjorts en i gosseåren för öfrigt omöjlig skilnad
mellan blifvande lekmän och blifvande klerker, hvilka senare först efter
skolkursens slut och efter eget val öfvergingo till den rent presterliga
kursen »in ch o ro».
Ree. går derefter öfver till några af förf. antydda förbiseenden,
och anser först beträffande Birgittinismen, att derom icke framhållits
några synpunkter, som kunna sägas vara förbisedda särskildt af F.
Hammerich; hvilket dock endast under den förutsättning kunde vara
sant, att Hammerich skrifvit svenska medeltidens bildningshistoria, och
vid dess periodindelning framhållit Birgittinismen såsom epokgörande
och inledande medeltidens 3:dje, kritiska tidskifte med dithörande
företeelser, samt såsom tillika typisk för svenska nationalandans
antisko-lastiska karakter och för dess riktning åt det konkreta såväl i lifvet,
som i öfvers i nlig fonn.
Då förf. vidare såsom förbisedd framhållit Gustaf II Adolfs
ställning till pedagogisk realism, såsom dess främste förkämpe m. m.,
tror sig rec. helt lätt kunna vederlägga detta genom att hänvisa på
hvad hans undersåte Rudbeckius verkat på ett helt annat
studieområde genom sitt med akademien täflande collegium, deri flera
realämnen upptogos, dels såsom ordnare af det första svenska gymnasiet;
men häri finnes ingenting, som motstrider det förhållandet, att
konungen, som icke var pedagog, ändock i jemförelse med »Sveriges förste
och för sin tid störste pedagog» var främste förkämpen för den
realistiska riktningen, särskildt genom att i sin läroplan afse realämnenas
införande redan i nederskolan, hvilket Rudbeckius deremot undandrog
sig genom det honom tillhörande påfundet, att upprätta en högre
halfakademisk, för Sverige egendomlig afdelning, hvari samma real-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
