Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
S. J. BOETHIUS.
samt sände dem under tiden sitt förslag till stämning1). Tre
dagar därefter var den ifrågavarande skrifvelsen färdig, men på
samma gång Karl nu skickade den, förklarade lian sig ej vänta
mycken frukt däraf, »med mindre det sker på ett annat sätt»,
hvarför han äfven bifogade ett annat förslag samt ännu en
gång begärde rådets utlåtande i frågan2).
Nu visade sig emellertid på ett i ögonen fallande sätt
följderna af den söndring som föregående år grundlagts mellan
Axel Lejonhufvud och de öfriga riksråden. Då denne på sin
resa till Vestergötland besökte hertigen i Nyköping, där han
stannade till den 8 Juli 3), afgaf han nämligen utan att invänta
de öfriga riksrådens utl åtande ett särskildt svar pä några af
hertigen framstälda punkter, hvilket handlingssätt han motiverade
därmed att mötet fördröjdes genom att några kommo senare,
än hertigen äskat och nödtorften kräfde, så att de mera
aflägset boende ej kunde invänta deras ankomst; sitt utlåtande
gaf han hertigen rätt att under hans frånvaro delgifva de
Öfriga rådsherrarne, så att desse däraf skulle få se, livad han
»till allt sådant svara och råda vet och kan». Meel afseende
på clen linska adelns »samhälliga» svar förklarade nu
Lejonhufvud att förbehållet af konungens samtycke till Söderköpings
beslut innebar en motsägelse mot den i svaret förekommande
uttryckliga förbindelsen att ej låta sig trängas från konungens
Vid detta tillfälle sände han äfven tvänne bref som Kerner medfört
från konungen till rådet. Dessa har jag ej återfunnit.
2) Jag har ej lyckats återfinna vare sig stämningen eller de båda
förslagen, så vida ej det senare af dessa är en i Reg. för den 21 Juli intagen
skrifvelse, hvari Karl med anledning af Flemmings rustningar förmanar den
finska adeln att mera taga hänsyn till sin trohet mot konungen och
fäderneslandet än till Flemmings befallningar. Från den följande dagen finnes äfven
ett bref till det finska krigsbefälet med uttrycklig befallning att ej lyda
Flemming, som uppreser sig med skepp och krigsfolk. Om Flemming föregaf att
detta skedde för att mottaga konungen vid hans hemresa, skulle man ej sätta
tro därtill, emedan konungen i sådant fall skulle underrättat regeringen i
Sverige, och äfven om det vore sannt, borde ej landet betungas med en sådan
krigsmakt, då konungen besökte sina undersåtar, af hvilka han ej hade annat
än godt att vänta, ifall han »såsom en trygger och trogen konnng kommande
varder^. Från den 21 och 22 finnas ock förrnaningsbref till borgmästare och
råd i Åbo, som sadeso hafva igenkallat sitt samtycke till Söderköpings beslut,
samt till fogden på Abo slott, som till Flemming utlemnat af kronans arkli.
3) Se ofvan sid. 51 samt Hist. Bibi. II sid. 290, hvaraf också framgår att
Lejonhufvuds besök i Nyköping och resa till Vestergötland uppväckte
misstankar hos de öfriga riksråden. »Hvad sådan hans hastiga resa ifrån
Stockholm till Nyköping och sedan till Vestergötland kan betyda vet jag icke, men
det måste icke vara allt fåfängt. Gud gifve det går icke öfver några oskyldiga
ut som förr skedt är». S. Banér till II. Bjelke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
