Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
S. J. BOETHIUS.
offentliggjord1), må det här vara nog att angifva själfva
huf-vudpunkterna däri.
I skrifvelsens första del besvaras hertigens bref af den 22
Juli, hvarvid herrarne i synnerhet beklaga sig öfver, att lian
misstydt deras yttrande, att Flemmings rustningar blott
af-såge lians eget försvar; detta innebure nämligen ej, såsom
hertigen ansåg, att de gåfvo Flemming rätt, utan motsatsen, ali
den stund den omständigheten, att en person i ett fredligt
samhälle till sitt eget försvar började buller, just plägade tyda
på att han gjort något orätt. Att de ej höllo med Flemming,
bevisades för öfrigt af deras föregående bref bäde till konungen
och honom, och de anhöllo därför, att hertigen ej ville gifva
deras svar en annan tydning än de själfva menat. Därefter
följer svaret på ’ de fordringar, som förelagts dem genom
legationen. På den första af dessa, eller att de skulle förmana
konungen med afseende på religionen, svarade de, att de redan
åtskilliga gånger gjort detta, men att de dock voro villiga att
ännu en gång göra det tillsammans med hertigen. Sedan de
därefter fri tagit sig från att hafva gifvit anledning till en
sådan vidlyftighet, som att hertigen skulle på sätt han hotat
förena sig med konungen om religionen och afsäga sig
regeringen, samt förnekat att de brutit mot Söderköpings beslut,
öfvergå de till själfva hufvudsaken eller Flemmings kufvande.
De anmärkte härvid till en början, att hertigen ej angifvit
sättet, hvarpå det skulle ske, men sökte dock ej vidare
kringgå frågan, utan antogo, att en krigisk expedition till
Finland var det som afsågs, och framstälde nu både de skäl, som
syntes dem tala för, och dem, som syntes dem tala mot ett
dylikt företag. Af de förra var det förnämsta, som anfördes,
det i Finland herskande förtrycket. Däremot nämdes ej faran
för religionen och rikets integritet och själfständighet. Bland
de senare voro de vigtigaste, att en krigisk expedition
nödvändigt skulle medföra ett allmänt inbördes krig, hvari konungen
själf skulle ställa sig på Flemmings sida, samt att nöden i
Finland därigenom troligen ej skulle afhjälpas utan snarare
ökas. Enligt herrarnes uppfattning voro skälen emot de
starkaste, och på grund häraf afrådde de nu på det bevekligaste
’) H. Sk. H. X., dock med åtskilliga formfel, som ej finnas i originalet.
I Meddel, från Riksark. VI s. 179 finnes äfven ett sammandrag däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
