Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen (forts.). Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
S. J. BOETHIUS.
han härvid till sin betäckning en betydlig truppstyrka1),
och en ytterligare förstärkning skall hafva tillförts honom
af den nu till Stockholm återvändande Axel
Lejonhufvud2), hvilken antagligen var honom följaktig från
Gripsholm 3).
Den 13 September var resan bestämd att försiggå, men
hertigen angreps då af en ögonsjukdom, som vållade några
dagars uppskof4), och efter hans ankomst uppsköts audiensen
ännu någon tid på de polska legaternas egen begäran,
emedan desse ville invänta de svenska sändebuden för att
samtidigt med dem uträtta sitt uppdrag5). Visserligen hade
Lindorm Nilsson den 10 September anländt till Stockholm, men de
öfriga hördes ännu ej af, och man var i Sverige i det längsta
till och med oviss om, hvilka de skulle blifva. Ehuru Erik
Brahe den 5 Juli meddelade Erik Sparre, att han var utsedd
att blifva »den förnämste» i den legation, som de polska
ständerna ämnade skicka till Sverige6), kunde G. Banér ännu den
11 September berätta för H. Bjelke att enligt ett rykte denne7)
och han själf skulle vara utsedde i stället för Erik Brahe och
Erik Gustafsson. Den 25 September visste man eniellertid i
Stockholm med säkerhet, att Brahe skulle blifva ett af
sändebuden; de öfriga troddes då skola blifva Arvid och Erik
Stenbock8), men af desse båda kom sedermera endast den förre.
Slutligen blef väntan på dessa herrar för lång, men nu
vållades ett ytterligare uppskof därigenom att hertigen ånyo angreps
af sin ögonsjukdom. Äntligen häfdes också detta hinder, och
ej var någon »kåthi» å hans sida, utan behofvet af att de skulle öfverlägga om
rikets tarf. Om de för länge sedan förklarat sig om hans förslag och varit
med honom ense, hade dröjsmålet ej behöfts.
Gustaf Banérs uppgift härom (Hist. Bibi. II ss. 292 och 296)
bekräftas af Karls Eeg. den 13 September.
2) 60 hästar och 100 man till fots. Hist. Bibi. a. st.
3) Den 4 September uppmanade hertigen Lejonhufvud att taga vägen öfver
Gripsholm, emedan han ej ville resa till Stockholm, förr än han råkat honom.
4) Bref till rådet den 13 September. Den 18 September var han
emellertid i Stockholm. Reg.
5) Enligt uppgift af T. Bjelke och G. Banér. Hist. Bibi. II, ss. 195—6.
6) Acta Hist. 1596. Brefvet är dat. Lyckås; således var Brahe i Sverige.
7) Eller S. Banér? Banér skrifver blott »brödren». Hist. Bibi. II, sid. 293.
8) A. a. sid. 296. Svågern, som där omtalas, är Erik Stenbock. G.
Banér, H. Bjelke och E. Stenbock voro nämligen gifte med tre systrar Sture.
Att E. Stenbock verkligen varit ämnad till sändebud ses af ett konungens bref
till borgmästare och råd i Stockholm den 18 Juli 1596, hvari han protesterar
mot Söderköpings beslut och säger, att hans sändebud E. Brahe samt Arvid
och Erik Stenbock skulle närmare underrätta dem om hans vilja. Aet. Hist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
