Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
149
Sars menar, att ländermannen icke inträdde i något
verkligt tjenstförhållande till konungen, och att han hade ingenting
att beställa med sådana saker, som kunde stämpla honom såsom
konungens personliga tjenare, såsom skötseln af konungens gårdar,
uppbörden o. d.1). Det är visserligen mycket sannolikt, att
sådana lägre tjenstepligter företrädesvis eller i första hand ålegat
årmännen, men det må härvid märkas, att i äldre tid gjordes
ingen bestämd skilnad mellan statstjenst och personlig
konunga-tjenst. Hade ländermannen att hjälpa årmännen i den förra
eller delade densamma med dem, så hade de ock att styrka
dem i den senare. Att anföra Frostatingslagen såsom bevis
för årmannens syslande med underordnade pligter går väl
knappast an, då han ofta i samma lag ensam nämnes i fråga
om de högre, såsom t. ex. vid valet af lagtingets medlemmar,
elär man väl snarast skulle vänta ländermännen ensamt
bestämma. Hålla vi oss till Gulatingslagen, så framgår visserligen
af några stadgar (kap. 214 och 271), att årmännen var
konungens ombud med hänsyn till hans jord och egendom gent emot
enskilda, såsom man ju också vet af sagorna, att han brukade
konungens jord såsom förvaltare, men detta hindrar icke, att
också ländermannen hade att skaffa med uppbörden, hvilket
synes framgå af andra ställen i samma lag (kap. 141 och
219), som stadga samma straff för länderman och årman, om
de företogo olaga utmätning. A andra sidan ålåg en sådan
utmätning för böndernas räkning åtminstone i ett fall såväl
år-mannen som ländermannen (kap. 3, sista punkten). Särskildt
måste ländermannen (i analogi med stadgandet i kap. 152) hafva
haft ali konungadömets rätt under sin omvårdnad i sådana
fyl-ken, där ingen årman fans, hvilket understundom var fallet,
såsom framgår af kap. 271, dock med undantag för skötseln af
och ansvaret för konungens jordagods, hvilket framgår af samma
kapitel. Detta är det enda stadgande i lagen, som ombetror
årmännen särskildt ett kungligt uppdrag. I andra är antingen
ländermannen tillika nämd eller hans tjenst förutsatt. »Der
gaves altsaa to Classer af administrative Tjenestemænd med
lige-løbende Myndighed, begge udnævnte af Kongen, den ene
fuldkommen afhængig af ham, den anden paa Grund af sin sociale
Stilling mere selvstændig. Omtrent paa samme Maade synes
Sars, Udsigt TI, sid. 17 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
