Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
151
kyrkojorden, i Sverige, menigheternas ombud, och redovisning inför
menigheten för kyrkans medel förekom i Norge alis icke e 1,1 er i
mycket mindre omfattning än i Sverige1). Kyrkoväldet nådde
tidigt en utveckling i Norge, hvartill i Sverige aldrig funnits
något motstycke.
Yända vi oss till det verldsliga området finna vi, att de
funktioner, som utöfvades af Sveriges landskapsting eller folkvalda
ombud, i Norge antingen alis icke utöfvades af folket eller i allt
fall i sådana former, att det icke kunde komma ländermännen
såsom folkombud till godo. Se vi då först till lagstiftningen, så
utöfvades densamma på lagtingen, hvilkas sammansättning i
Frostatingslagen berodde af årmännen på den tid, lagen skrefs, och i
Gulatingslagen af årmän och iändermän i förening, enligt Magnus
Lagabötes allmännna lag af Iändermän, årmän eller sysselmän.
Och i det lagtingets utskott, lagrätten, som förmodligen hade att
förberedande behandla och i realiteten afgöra lagstiftningsfrågor
likaväl som domar, hade icke ländermännen plats, såvida ej
bönderna särskildt tillstadde det.
Lagskipningen utöfvades af folket på tingen, vid hvilka
såväl Iändermän som årmän och sysselmän voro skyldige att
infinna sig; men ländermännen s förvaltningsområden sammanföllo
icke med tingslagen, åtminstone icke öfverallt, hvilket berodde
därpå, att de förra bestämdes af konungen, de senare af gammal
häfd. I Gulatingslagen fans det minst 2 Iändermän i hvarje
fylke, i Frostatingslagen och Oplanden voro ofta flere fylken
förenade under en Iändermän2). Flere ställen i lagarne ~yfta
ock till att förhindra ländermännens och andra »ofrikismäns»
inblandning i lagskipningen, hvilket väl visar, att man
betraktade dem likasom årmännen som representanter för andra
intressen än folkets.
Någon extra beskattning förekom egentligen icke i Norge,
lagen föreskref i allt fall icke, i hvilka former den skulle
beslutas, utan uppstälde endast den allmänna regeln, att konungen
endast med folkets samtycke kunde uppbära extra skatter såsom
frivilliga gåfvor. Sars fäster mycken vigt vid denna punkt och
ser däri ett bevis for den norske bondens suveränitet. I själfva
1) Se Montan, Carl, De skand. kommunalinstitutionernas utveckling, sid. 110
i Nationalekon. Fören:s Förh. 1883.
< 2) Se Storm, Lendermandsklassens Talriglied i det 12:e og 13:e Aarh., Hist.
Tidskr. And. Række, IV, sid. 137. Hvad Frostatingslagen angår, bör anmärkas,
att där förekommo äfven ting af 2, 4 och 8 fylken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
