Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
171
provins eller ett lydland under Danmark, — af den danska
konungen med det danska riksrådets råd och samtycke.
Administrationen blef så godt som helt och hållet lagd i danska
adelsmäns händer, hvilka mottogo sina, län af det danska
riksrådet. Danskt språk informes i kyrka, skola och rättegång.
Danska lagar utsträcktes till att gälla också i Norge. Den
sista resten af en för Norge särskild centralstyrelse — den enda
institution, som för Norge upprätthållit ett sken af politisk
själfständighet, — det norska riksrådet blef upphäfdt». Detta
erkännande utsträckes också till den följande tiden, då Norge
blef formelt sidoordnadt med Danmark under den gemensamme
enväldige konungen: »Norge fortfor att vara utan någon
centralauktoritet, utan universitet, utan bank, utan hufvudstad, — en
samling af städer och bygder, vidt spridda, utan något yttre
föreningsband, — en kropp utan hjärna, utan hjärta, hvars
närande safter leddes öfver i en annan organism och blefvo ett
tillflöde i dess blodomlopp».
Redan före 1660 vill Sars emellertid spåra »tecken till ett
vaknande nationallif hos norrmännen». Han finner dem i de
sympatier, som från norsk sida uttalades eller skulle blifvit
uttalade för de oldenburgska konungarnes sträfvan att gent emot
det danska riksrådet häfda deras rätt till Norges rike såsom
arfkonungar. Det torde dock "knappt gå an att se ett vaknande
norskt nationallif däri, att en dansk adelsman (1648) å de norska
ständernas vägnar förklarar sig hylla konungen som Norges
arf-konung. Verklig otur har Sars haft med hänsyn till ett annat
»talande vitnesbörd om huruledes nationalandan hos norrmännen
började att vakna», då han anför en skrift, som blifvit
öfverlemnad till Kristiern den femte vid hans hyllning i Trondhjem
1656 och säges vara författad i en mot Danmark och den danska
styrelsen ytterst bitter ton. Ty kort tid efter sedan Sars
utgifvit sin bok eller samtidigt därmed, publicerade Storm en
afhandling i Norsk Historisk tidskrift, i hyilken han bevisade, att
författaren till ifrågavarande skrift var en dansk man, Jens
Dolmer, som skref i konungens intresse och äfven af denna
anledning fick pension. Men kan man således icke fästa minsta
betydelse vid denna skrift i nämda afseende, så kan man icke
häller göra det vid en annan liknande från 1649, hvars
författare man ej känner. Dessa »begynnelser till ett politiskt lif»
måste således utrangeras ur Norges historia, och någon sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
