Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svenska publikationer af historiska handlingar. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PUBLIKATIONER AF HISTORISKA HANDLINGAR. 327
än i somligas förmente guldskrin», och däri hade han utan
tvifvel rätt. Sjelf underkastade han den till Antiqvitetsarkivet
öfverlemnade stora permbrefssamlingen ett nödtorftigt ordnande
och gjorde talrika afskrifter. Häri biträddes han äfven af andra.
Rikshistoriografen Claes Arrhenius-Örnhielm, som enligt
Hadorph skrifvit sin kyrkohistoria efter »vivis documentis», tog
på sin part påfvebullor samt kyrko- och klosterbref. I början
af 1680-talet antogs som extra ordinarie i Antiqvitetskollegiet
en för sin skicklighet som ritare känd student i Upsala vid
namn Johan Peringer (Peringsköld). Han utbildades till en
af de mest nitiska arbetarne i »antiqviteterna» och blef omsider
Hadorphs efterträdare i Antiqvitetsarkivet. Här lemnade han
efter sig stora samlingar af medeltidsurkunder uti afskrift, ett
slags handskrifna diplomatarier, som hvarken då eller senare i
den formen blefvo publicerade, icke häller öfver allt voro
pålitliga, men i alla händelser ännu i dag äro forskaren till nytta
Dessa voro de vigtigaste frukterna af Antiqvitetskollegii
verksamhet under dess första blomstringstid för det slags
historiska publikationer, hvarom här är fråga. Om den historiska
skola, som uppväxte omkring eller i hägn utaf De la Gardies
stiftelse, har efterverldens dom utfallit ganska hård. Geijer
säger någonstädes, att den började med ett lärdt och slutade
med ett olärdt barbari. Och visserligen var det en besynnerlig
och svårligen omedveten syn förvirring, för hvilken icke blott de
nordiska folkens forntid sammanflöt till ett, utan äfven genom
tidernas dunkel det yfverborna svenska namnet skymtade från
generation till generation ända bort till syndafloden eller ännu
längre, allt för den chimèren att åt Sverige vindicera »den
in-comparabla äran af antiqvitet». Måhända var det i känslan af
konstruktionernas egen svaghet, som man var så angelägen om
att undertrycka alla afvikande åsigter, »på det icke synas måtte,
som vore vi svenskar oss emellan oense och uti åtskilliga
meningar»2). Men äfven med bortskärande af alla dessa
öfver-drifter qvarstår i alla fall en viss storslagenhet i sträfvanden
och arbeten, så mycket mer beaktansvärd, som dessa erbjuda
inånga anknytningspunkter till vårt århundrades verksamhet på
1) Äfven Peringsköld upprättade ett »Bnllarium». Anledningen var att
Örnhielms afskrifter först långt fram pä 1700-talet återförvärfvades till
Antiqvitetsarkivet och länge ansågos förlorade.
2) Yttrande i Kanslikollegium med anl. af frågan om att trycka Messenii
Scondia Illustrata.
Hist. Tidskrift 1886.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
