Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svenska publikationer af historiska handlingar. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
E. HILDEBRAND.
ganska grofva misstag. Samma nyss antydda förträffliga minne
gjorde, att han sjelf ej lärer behöft någon ordning i de af honom
vårdade och flitigt anlitade samlingarna i Riksarkivet, men också
klagades det efter hans död att handlingarna lågo på golfvet i
högar, där Stiernman förstått att finna sig till rätta, men där
efterträdaren ej hade lika lätt att orientera sig. Är Tessins
yttrande om honom sannt, att han var en goddagspilt, som
arbetade om morgnarne och söndagarne, men tillbragte resten af
sin tid i sällskap, måste man emellertid erkänna att han
använde sina morgonstunder och hvilodagar väl, om man ej alltför
uteslutande fäster sig vid qvaliteten. För öfrigt stälde han sin
lärdom och sin urkundskännedom med beredvillighet till yngre
historicis tjenst.
Att Riksarkivet för öfrigt ej spelade någon särskild roll i
fråga om de historiska publikationerna, ehuru redan Jakob Wilde
framhållit att »historien är liksom vägvisaren och sjelfva ögat uti
archivet och archivet är historiens fatebur, så att ingendera kan
umbära den andra,» får ej förvåna på en tid, då dess samlingar
nog allmänt betraktades »som heliga gömmor», till hvilka tillträde
gafs endast på särskild ansökan, och dessutom voro spridda på
många förvaringsrum samt föga ordnade. Att någon särskild
uppgift i det hänseendet ålåg den officiella vårdaren af statens
handskriftsamlingar, ingick ej i det allmänna föreställningssättet.
Däremot lemnades till tidehvarfvets samlare och editorer
mångfaldiga enskilda bidrag ur Riksarkivets samlingar.
Antiqvitets-arkivets lysande tid var åter ohjelpligen förbi; dess verksamhet
togs hufvudsakligen i anspråk, när man ej idisslade de isländska
sagorna, för afskrifvande af medeltidsurkunderna, hvarom mera
längre fram, af numismatiska och rent antiqvariska studier eller
ofruktbara historiska företag2). Väckelsen till den för
frihetstiden egendomliga verksamheten på de historiska
publikationernas område, kom från enskildt håll och närmast från Lund.
Där hade 1742 Sven Bring (Lagerbring) blifvit professor i
historia och samlade snart omkring sig en krets af intresserade
lärjungar. Han kunde icke undgå att beröras af den lifliga
verksamhet för Danmarks historia och språk, som begynt på
andra sidan Öresund och bland annat framkallat den ännu fort-
Memorial till Kanslikollegium 1728.
2) Assessorn Lundberg arbetade i flere år på Karl Knutssons och Stnrames
historia. Med hvilket resultat är obekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
