Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svenska publikationer af historiska handlingar. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
E. HILDEBRAND.
ämne och tid mera begränsade serierna, som böra ha försteget
och som också, sådana förhållandena nu äro, medföra största
gagnet för vetenskapen. Målet med dessa publikationer synes
oss vara dubbelt: å ena sidan att bereda forskningen
stödjepunkter och hjelpmedel — vi räkna elit utgifningen af
förteckningar, af traktater, instruktioner, riksdagars beslut och
förhandlingar, krönikor m. m. d.; å andra sidan att bringa vigtigare
punkter i folkets inre och yttre utveckling, en stor konungs eller
statsmans verksamhet, i så fullständig belysning som möjligt
genom utgifvande af korrespondenser eller andra aktstycken i
större eller mindre serier. Registraturet vore visserligen också
en stödjepunkt eller snarare en grundval, men allt kan man
omöjligt hoppas att vinna, och det är äfven en annan måttstock
som här gör sig gällande än blotta utsträckningens.
Det säger sig sjelft, att i fråga om en verksamhet som denna
det enskilda initiativet fortfarande kan och bör ha ett vidsträckt
fält för sin verksamhet. Men hos oss är statens ingripande dock
mer än i de flesta andra länder af behofvet påkalladt, för så
vidt vi skola upprätthålla någon historisk vetenskap. Det är
ej här som i England, att ett sällskap bildar sig, när behofvet
eller önskvärdheten af någon större urkundspublikation gör sig
känbar. Äfven med det vidaste utrymme tilltänkt åt den
enskilda verksamheten, måste det för öfrigt alltid qvarstå ett
mycket rikt material för statens publikationer: allt hvad som
rör dess egen historia och utveckling. Och om dess uppgift och
plikt i detta hänseende hos ett lifskraftigt folk kan väl ej
tvifvel råda. Det är sannt att i fråga om vår utrikes politik
kontinuiteten tyvärr är afbruten. Yi kunna knappast motivera
offentliggörandet af 1600-talets instruktioner för våra diplomater,
såsom man gjort i Frankrike, meel afsigten att lemna mönster
för les jeunes gens, som ämna egna sig åt värnandet af landets
yttre ställning, eller af ministerdepescher från England med
deras betydelse för V éducation politique de la démocratie. Men
denna invändning, om den annars hade någon reell betydelse,
gäller åtminstone icke för det svenska folkets inre
utvecklingshistoria. Där är sambandet mellan förr och nu
oupplösligt. Man har velat få upplysning om en tidpunkt, då sådana
bidrag frän statens sida skulle kunna upphöra. Yrkandet
förefaller oss naivt. Skulle icke för hvarje generation nya
önsk-ningsmål eller behof framträda, äfven för tider som de närva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
