Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Om tidsbestämning inom bronsåldern. Af Oscar Montelius, anm. af Gabriel Gustafson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
bekräftelse och förf:s system är färdigt. För yngre delen af perioden
beräknas 500 år, för den äldre något mera. Vår bronsålder har
börjat omkring 1500 år och slutat ungefär 400 år före Kr. f. Men
den sista eller 6:te perioden är redan en öfvergång till järnålder, ja,
antydningar finnas att järn, om också mera tillfälligtvis, redan under
5:te perioden förekommit i Holstein.
Som synes, äro dessa tidsbestämningar af en ny och öfverraskande
natur, Man kan också icke undgå att genast göra den reflexionen:
om d:r Montelius sålunda fyllt ett svalg som förut funnits mellan
Söder och Nord och som vållat svårigheter, har han icke i stället
öpnat en ny, icke mindre besvärlig klyfta mellan bronsålder och
järnålder i våra trakter? Om vi särskildt fästa oss vid förhållandena
i vårt land, så är det ej så synnerligen mycket af järnåldersfynd som
skulle kunna fylla tiden mellan 6:te .periodens slut och början af vår
romartid, en tid som måste omfatta 400—500 år eller ungefär lika
mycket som den därpå följande »äldre järnåldern» och i det
närmaste som hela den föregående yngre bronsåldern. När man besinnar
huru talrika minnen från dessa bägge perioder som ordnade
utgräf-ningar och tillfällign fynd skänkt oss, måste den mellanliggande
tidens fattigdom väcka undran. Visserligen hafva vi de om inflytande
från Tènekulturen vittnande fynden, och dessa äro numera icke så
fåtaliga, men en stor del af dessa (och särskildt gäller detta om
fi-bulorna) torde böra betraktas som sena, här i landet utbildade
ättlingar af hufvudformerna. Också hafva flbulor af Tènetyp på
Gotland, där de äro jämförelsevis allmänna, flere gånger blifvit funna
tillsammans med föremål från romersk tid.
Men förf. upptar äfven denna fråga till behandling och anför
åtskilliga omständigheter som kunna förklara förhållandet. Och
då han betonar, att »om obestridliga fyndomständigheter visa, att
järnåldern verkligen börjat här så tidigt, borde man utan tvekan
uttala sig härför, viss att nya fynd snart skola upplysa det som synes
dunkelt», så måste man erkänna det befogade i denna invändning.
Arbetet afslutas med en résumé på franska språket, som varit
införd i tidskriften Matériaux pour l’histoire primitive de l’homme
1885. De vigtigaste resultaten äro således redan tillgängliga för
utlandets forskare. De nya åsigterna torde därute kunna vänta ett
berättigadt uppseende, hälst d:r M. inom utlandets arkeologiska
kretsar redan länge varit både känd och erkänd. Men särskildt lär väl
arbetet vara »framtidsmusik» för de tyska forskare, som ännu
envisas att — betvifla tillvaron af en bronsålder !l)
Detta är bedröfligt, men ännu bedröfligare är att i historiska arbeten dessa
föråldrade åsigter upptagas som säkra resultat af den arkeologiska forskningen.
Så läses i Felix Dahns Urgeschichte der german. Völker (i Allg. Gesch. in
Einzeldarstellungen) ännu 1881: »die lange Zeit herrschende, namentlich von
skandinavischen Gelehrten hartnäckig festgehaltene Theorie, wonach Stein, Bronze
und Eisen verschiedenen Völkern zuzutheilen und überall Bronze älter alis
Eisen sei, ist nunmehr aufgegeben»(!) Att förf. är alldeles inkompetent att yttra
sig i frågan, det visa hans fornsaksplancher, som utmärka sig för prydliga
figu-a*er och — den mest oefterrättliga villervalla i anordnandet. Så stå på pl. vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
