Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ständernas Utskottsmöte 1710. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDERNAS UTSKOTTSMÖTE 1710.
3
för vi till Eders Excellensers mogna öfverläggande hemst&lle,
hvad råd vid så förfallet tillstånd må stå att finnas».
Men det värsta var, att landet i denna nöd saknade
kraftig regering. Konungen var i Bender, och man hade endast
sparsamma underrättelser om honom; i Februari 1710 hade man
inga yngre än af Oktober, och dessa icke direkta, utan
meddelade af K. Stanislaus. Den högsta myndigheten inom riket
skulle väl vara hos de kungliga råden; men någon fullmakt att
föra regeringen i konungens frånvaro hade de icke fått. Carl
XII hade vid sin afresa 1700 utskiftat den regeringsmakt, som
han icke behöll i egen hand, på särskilda myndigheter, lemnande
åt det samfälda rådet endast att i oförutsedda fall, som
möjligen kunde inträffa, vidtaga utomordentliga åtgärder. Men en
mängd vigtiga ärenden, ej blott diplomatiska och militära, utan
ock inre förvaltningsärenden, tjensteutnämningar m. m. måste
gå till konungen, äfven då månader åtgingo för att befordra
bref mellan hans läger och hufvudstaden. Emellertid hade
omständigheternas tvingande makt gjort nödvändigheten af en
medelpunkt inom riket kännbar, och gamla föreställningssätt hade
gjort rådet till denna medelpunkt: så att dels konungen tid
efter annan uppdragit åt rådet än det ena än det andra ärendet
att ombesörja, dels undersåtar, ämbetsmän och befälhafvare vändt
sig till detsamma med sina förfrågningar och bekymmer. Men
den befattning med riksstyrelsen, som rådet sålunda kommit att
utöfva, hvilade icke på någon bestämd lag och hade inga fasta
gränser sig föreskrifna; hvarföre den också ej sällan kom i
kollision ined konungens förordnanden, så att man egentligen aldrig
kunde vara viss, att ett rådets beslut eller befallning skulle ega
bestånd längre än till nästa postdag.
Svårigheterna af denna rådets ovissa ställning och af
ärendenas hänskjutande till konungen förökades i hög grad efter
konungens flykt till Turkiet, ej blott derföre att det långa
afståndet och vägarnes osäkerhet gjorde brefvexlingen ytterst
långsam och äfventyrlig — det hade stundom under de Polska och
Ryska fälttågen icke varit stort bättre 1) — utan ock derföre,
att den man, genom hvilken hittills alla ärenden från Sverige
blifvit hos konungen föredragna, grefve Piper, hade jämte några
’) D. 17 Mars 1709 skrifver defensions-kommissionen till konungen, att »man
icke haft den nåden p& mer än ett halft års tid från E. K. M. och dess armé
att bekomma några bref».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
