Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDERNAS UTSKOTTSMÖTE 1710.
5
någon del i statsstyrelsen, förr än han 1706 tog plats i senaten;
han ådagalade der samma drift och duglighet, som förut i
krigiska värf och diplomatiska uppdrag. Af den enes forntid
och den andres framtid kunde man vara färdig att ana
motsatta sträfvanden hos Wrede och Horn, att landtmarskalken
från 1682 och den blifvande landtmarskalken 1720 icke skulle
draga ens i fråga om den högsta makten i samhället. Sannt
är, att Wrede, såsom vi skola se, hyste större betänkligheter än
Horn vid att sammankalla ständerna. Men i afseende på
omsorgen för bevarandet af konungens makt märkes ingen skilnad
dem emellan, om ej den, att Wrede var fritaligare än Horn om
konungens förhållande och planer. Under det att Horn städse
med nit häfdade konungens oinskränkta välde, kunde Wrede
gifva sitt hjerta luft i uttryck till rådsprotokollet som väl
kunnat anses vara förgripliga, såsom då han (21 Juni 1710) var af
den meningen, »att fastän H. Maj:t skulle befalla att 10 à
11,000 man skulle skickas ur Sverige och transporteras till
Tyskland, att man det icke efterkomma borde, om man såge
Sveriges ruin vara för handen, der bemälte trupper skulle
utskickas», och beklagade, »att Hans Maj:t så mycket tänker på
det polska väsendet och icke på Sverige och dess provinser».
Den tanken, att Sverige icke finge blottas på försvarare, var väl
allmän hos rådsherrarne, men ingen har uttalat den skarpare
än Wrede.
Men om man ock hos de kungl, råden icke har anledning
att misstänka någon brist på trohet mot konungen, så kan man
icke förundra sig deröfver, om hos dem olika meningar kunde
uppstå om gränserna för deras egen befogenhet och rådligheten
af de åtgärder, som under dessa förtviflade omständigheter borde
vidtagas.
En sådan meningsskiljaktighet utbröt i början af år 1710,
vid öfverläggningarne om utvägar att skaffa medel till statens
utgifter. För de oerhörda behofvens skull ansågs det nödigt att
utfärda ett kontributionsplakat, genom hvilket för alla utom för
allmogen den kontribution fördubblades, som under de föregåendé
åren varit pålagd, jämte det att vissa nya föreskrifter gåfvos
för att göra beskattningen verksammare och mera omfattande;
bland annat att hvar och en, som egde kapitaler in- eller
utrikes, vare sig utestående mot intresse eller ofruktbara, skulle
under ed uppgifva dem. Detta förslag bekämpades (d. 3 Jan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
