Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDERNAS UTSKOTTSMÖTE 1710.
7
så borde man ock na göra för konungen och icke taga från
honom de redbaraste medlen. Så skarp blef ordvexlingen mellan
de begge herrarne, att Falkenberg måste lägga sig emellan.
»Det är nu», yttrade han, »på elfte året att H. Maj:t är borta,
och i all den tiden har jag icke hört ett vedervärdigt ord af
D. Exc., som nu sker, då största nöden är å färde och
enigheten mest nödig. Yi äro komna tillhopa för att göra
konungen tjenst, och nu taga vi så på; hvad skola våra fattiga
undersåtar och våra fiender derom säga eller döma? Kommer
misshällighet upp mellan oss, då är allt förloradt». — Gyllenstierna
föll något undan, sägande: »mitt förslag om upplåningar utan
intresse och utan pant sträckte sig icke vidare, än så vida det
kunde ske; kan det ej ske, så måste man söka andra utvägar».
På Wrede hade, hvad som förefallit, verkat så häftigt, att då
Horn ville återföra öfverläggningen till frågan om flottans
utredning, han utbrast: »jag är helt förstörd; när jag kom upp,
hade jag några förslag i sinnet, som jag nu mera icke minnes».
I ett följande sammanträde (28 Jan.) framlade Gyllenstierna
sin mening skriftligen i mycket modererad form: att man skulle
förmå undersåtarne till förskott utan pant, och de högre och
förmögnare förelysa med exempel, utan att på något sätt
an-fakta konungens plakat af år 1700. Men Falkenberg ansåg
bäst och säkrast att blifva vid det, som en gång var resolveradt
och af H. M:t godkändt; och Wrede mente, att konungen vore
bättre betjent med några ansenliga belopp såsom lån mot
säkerhet, än med ett ringa, som kunde gifvas såsom skänk; finge vi
fred en gång, så visste han redan många och goda utvägar att
betala konungens gäld. De öfriga instämde med Wrede.
Gyllenstierna blef äfven denna gång allena om sin mening.
]Vien minnet af det sätt, hvarpå kronans fordringsegare och
pantinnehafvare blifvit behandlade under Gari XI genom
liqvi-dationerna, hvilka, ehuru aflysta genom plakatet af d. 13 April
1700, dock ännu ej upphört, måste åt hans mening gifva en
vigt, som kunde blifva olycksbringande för krediten just nu, då
den som bäst behöfdes. Deraf, och ej blott af personliga
förhållanden, torde böra förklaras ’det starka intryck, som
Gyllenstiernas anmärkningar gjorde på Wrede.
Kasta vi nu en blick på ställningen i början af Februari
1710, så finna vi fiender rundt omkring, och svaghet inom
landet. Ryssarne stodo redan utanför Riga, hvars eröfring skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
