Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ständernas Utskottsmöte 1710. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 C ABL GUSTAF MALMSTRÖM.
allmogen talade desperat. Men å andra sidan var det tydligt,
att både rådet och de andra stånden ville skona bönderna: de
hade i årets kontributionsplakat slnppit med enkel kontribution,
då de andra stånden måst utgöra dubbel; och vid mötet värdet
icke fråga om att pålägga dem något nytt; tvärtom visades
deltagande för deras nöd. De voro derföre icke oresonliga.
I allmänhet kan man väl förstå, att sinnesstämningen bland
de sammanträdande ständerna skulle vara dyster. Då de sist
varit samlade, 1697, hade riket stått på höjden af yttre makt
och anseende; nu hotades det af undergång. Då hade ingen
bevillning blifvit begärd; nu hade sedan 1699 kontributioner årligen
blifvit utkräfda, och likväl var statsbristen i en fruktansvärd
tillväxt och syntes redan ohjelplig. Med den allmänna nöden
gick den enskilda hand i hand. Knappast torde någon adlig
slägt hafva funnits, af hvilken icke någon medlem stupat i kriget
eller försmäktade i fångenskapen; oçh bland de ofrälse var
förhållandet väl icke mycket annorlunda. Rekryteringar och utlagor
af alla slag tyngde hårdt på välmågan; dertill kom, efter flere
svaga skördar, en svår missväxt 1709, så mycket mera
förstörande, som Lifland, hvilket hade blifvit Sveriges kornbod, var
förhärjadt och i fiendens våld, och tillförseln från andra länder
försvårad genom sjökriget. Af banken hade konungen upptagit
så stora lån, att den ej kunde fullgöra sina förbindelser mot
andra; de, som der insatt kapitaler, kunde ej återfå dem. Mellan
enskilda kunde krediten ej vara stor under den allmänna
penningbrist och osäkerhet, som rådde, jämte förbidan på ännu
svårare tilldragelser, som syntes förestå.
Under sådana förhållanden kunde nog tillfälle hafva gifvits
att söka upphetsa ständerna och angripa regeringen. Men tiderna
voro för allvarsamma för att tåla vältalighets-öfningar eller locka
till försök att göra sig sjelf bemärkt och vigtig.
Efter några dagars förberedelser kunde ständernas möte
öppnas d. 5 April på vanligt riksdagssätt med predikan och den
allmänna propositionens öfverlemnande, då Horn såsom
tjenstgörande kanslipresident på rådets vägnar helsade ständerna ined
ett tal, som af landtmarskalken och de andra talmännen
besvarades.
Följande dag sammanträdde sekreta utskottet, hvars
ledamöter blifvit utsedda af rådet: 41 af adeln utom
landtmarskalken, 25 af presteståndet och 23 af borgarståndet. Utskottets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
