Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDERNA8 UTSKOTTSMÖTE 1710.
19
Tryckta af dessa underrättelser och af rådets maningar
måste riksdagsmännen gripa sig an att göra förslag; och man
lät sådana äfven framkomma skriftligen utan namn. Sekreta
utskottet öfverlade derom dels gemensamt, dets ståndsvis; och
det fick (d. 21 Âpr.) rådets tillåtelse att meddela sig med de
öfriga ständerna, innan beslut fattades. Men först den 25 Åpr.
kunde sekreta utskottet genom en stark deputation af de tre
stånden framställa för rådet några påtänkta utvägar till medels
anskaffande. Dessa utvägar voro:
l:o) Lån och frivilliga gåfvor. »Såsom det är i sig sjelft
billigt, att den förmögne bör hjelpa den oförmögne, så synes att
de, som Gud rikligen välsignat med redbara medel, måtte
bispringa riket i dess nöd, hvartill man måste söka att förmå
dem, antingen att förära något, eller göra skyndsamma förskotter,
mot vilkor som med dem kan afhandlas». På det att minnet
af liqvidationerna icke skulle omintetgöra försöken att få lån,
skulle ständerna förbinda sig till långifvares säkerhet, »skolande
de obligationer, som af kammar-kollegium utgifvas, oryggligen
hållas utan uttydning och efterräkning».
2:o) Särskildt borde tjäru- och socker-kompanierna förmås
»att gå riket tillhanda med någon erkläcklig hjelp antingen
såsom gåfva eller försträck ning». Mot dessa kompanier, som med
uteslutande rätt drefvo sin rörelse, rådde stor förbittring bland
ständerna, i synnerhet hos borgarståndet, som klagade, att
monopolier ruinerade handeln; och när det i sekreta utskottet (d.
14 och 20 Apr.) erinrades att de kontrakter måste hållas, som
voro afslutade med kompanierna och som frikallade dem från
kontributioner, svarade lagman Reenstierna: Ȁro icke de sollenne
kontrakterna om knekt- och rusthållen om kullkastade?» — och
borgmästaren Hylteen : »de hafva dragit musten af landet åt sig
i så många år, och de skola slippa! Skall då den fattige allena
draga lasten?»
3:o) Silfver, som lemnades till myntet såsom försträckning
åt kronan, skulle i den förskrifning, som gåfves egaren, beräknas
till 3 d. k. m. lodet, hvilket var högre än myntverket eljest
betalte för silfver.
4:o) De som lemnat kronan lån mot pant af gods, skulle
för ett år afstå halfva räntan. Som detta stod i uppenbar strid
mot konungens försäkran 1700, var man angelägen att uttrycka,
att det icke skulle påbjudas såsom tvång, utan allenast ske af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
