Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ständernas Utskottsmöte 1710. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDERNAS UTSKOTTSMÖTE 17 10.
47
vederbörande kollegier ransaka öfver dessa klagomål och deruti
göra det slut, som pröfvades vara skäligt och för det allmänna
bästa gagneligt.
Så bragtes åtminstone en del af ständernas önskningar och
klagomål fram till konungens kännedom. Mycket var dermed icke
vunnet: Konungen infordrade blott kollegiers och
reduktions-deputerades utlåtanden härom, och afhjelpandet lät vänta på sig.
Men hvad ständerna framför allt önskade, var konungens
hemkomst och en snar fred; och i dessa begge afseenden var
konungen otillgänglig för skäl som för böner.
Om man anser hufvuduppgiften för ständernas möte 1710
hafva varit att skaffa nödiga medel till ett kraftigt fortsättande
af kriget, så måste man betrakta det såsom temligen misslyckadt,
då det icke mäktade uträtta mycket för att fylla det gapande
svalget mellan statens inkomster och utgifter, då det snarare,
såsom både rådet och konungen yttrade, endast tjenade till att
röja den allmänna oförmögenheten och fattigdomen. Dock
saknade mötet icke derföre betydelse — icke ens för
statshushållningen, om än de pålagor, som detta möte beviljade, voro ringa
i jämförelse med dem, som konungen eller rådet både förut och
efteråt, utan något hörande af ständer, påbjödo.2) Att mötet
upprepade de försäkringar, som föregående riksdagar gifvit om
betalning af de lån, som för krigets behof kunde upptagas,
tjenade till styrka för de kommande årens finansåtgärder. Men
bevekelsegrunden till utskottsmötets sammankallande var, såsom
vi förut berättat, icke blott hoppet att erhålla någon hjelp för
statsverket, utan fastmer rådets känsla af sin egen vanmakt
mot de öfverhängande farorna och dess önskan att med
ständerna dela bekymren och ansvaret och derigenom liksom vinna
ett fastare underlag för sin myndighet. I detta hänseende kan
man säga, att det erkännande af rådets verksamhet och makt,
*) Rådets bref till Konungen d. 27 Okt. 1710, i Hist. Handl. V, 108—137.
2) Äfven angående pålagor, som vid detta möte varit föremål för
öfverläggning, fattade rådet sedermera andra beslnt än ständerna. Genom rådets
påbud om kontribution, d. 23 Jan. 1711, fördubblades afgiften på peruker och
fontanger från 1 till 2 d. s. m. (för tjenstefolk lemnades afgiftsbeloppet orördt),
lilla tullen och accisen m. fl. pålagor höjdes med en fjerdedel, och en ny extra
ordinär hjelp påbjöds, nämligen en afgift på eldstäder. Jfr här ofvan p. 27.
Afgiften för åkdon mer än fördubblades genom påbudet d. 10 Jan. 1712.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
