Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
STRÖDDA. MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
Vi angifva det här först efter den vid sjelfva handskriften, å dess
andra blad häftade högst kortfattade innehållsförteckningen:
Quatuordecim libri S:te Birgitte, ex qvibits
I—VII Reuelationea sunt a Christo sibi facte
VIII Liber est ad Iinperatores et Beges
IX Ad Episcopö8
X Vocatur Celeste Viridarium
XI Regula. Salvatori s
XII Qui pertinet ad defensoria
XIII Est liber attestationum
XIV Est de vita S:te Catherine et aliis
Hed skäl har the Harleian Catalogue valt till beteckning för
denna pergameutskodex orden : vegrandis molis. Den omfattar nämligen
icke mindre än 603 skrifna samt ännu ett antal oskrifna sidor i största
folio. Hvar och en af dessa stora foliosidor är fördelad i två
kolumner och försedd med en marginal, som lemnat utrymme äfven för
miniatyrer. Hvarje koluran rymmer i medeltal 680 ord, och då
kolumnernas antal uppgår till öfver 1,200, skulle sålunda en vanlig afskrift,
beräknad till 200 ord på sidan, komma att upptaga mellan 4- och 5,000
sidor. Mr S. Liddel Mac Gregor Mathers, som lemnat bifogade
facsimile af handskriftens första kolumner anser, att en afskrift af
handskriften, utförd i öfverensstämmelse med detta facsimile, efter
all sannolikhet komme att kräfva ett och ett halft års arbete.
Öppnar man folianten och låter blicken ila öfver dessa blad,
som utan att blekna, trotsat inemot ett halft årtusen, visar den
sig som ett verk af sällsynt konstskicklighet, ett praktverk i
konstskrift, på hvilket vår medeltidslitteratur med stolthet kan visa.
Under fint textade rubriker, stundom med inskjutna blå streck i
begynnelsebokstaven, framträder den latinska texten i den äldre
vadstenaskolans prydliga prentstil med i mångfärgad uncialskrift fint
utförda begynnelsebokstäver. De breda marginalerna hafva, såsom
förut är nämndt, lemnat utrymme för miniatyrteckningar. Än visar
sig bilden af en engel med lyftad sköld, på hvilken finnes en latinsk
inskrift, än en hand pekande på treenighetssymbolen, än ett altare
med en kalk, eller ett hjerta, en bok o. s. v. Det hela är med ett
ord, ett verkligt praktstycke, ett ypperligt prof af — vi upprepa det —
svensk medeltids konstskicklighet.
Men huru kan det då mëd så mycken bestämdhet uppgifvas, att
denna så beskaffade handskrift, om också till sitt innehåll svensk, äfven
verkligen är i Sverige utförd? Och, om så förhåller sig, huru har
den kommit till England att i en engelsk handskriftsamling, bland
engelska urkunder, finna sitt förvaringsrum? Från hvad tid härrör
den, och när har den kommit öfver till England?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
