Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VIGTIO HANDSKRIFT TILL BIRQITTALITERATUREN. 95
En jämförelse med de tryckta upplagorna visar olikheterna. Hvad
vi särskildt här fasta uppmärksamhet vid, är att den nionde bokens
innehållsförteckning saknar motsvarighet i de tryckta upplagorna och att den
tionde boken innehåller den latinska texten till den så ofta omtalade
handskriften »Jungfru Marie örtagård», hvilken liksom den latinska
texten —obekant om den finnes annorstädes — hittills förblifvit otryckt ’)•
Om denna skrift har stor oklarhet herskat. Stiernman, då han
om-talar den under den senaste medeltiden af general konfessorn i
Vadstena Nils Ragvaldsson verkställda svenska öfversättningen, yttrar, att
den latinska texten varit af »mäster Peder sammanskrifven vid pass år
1386»2). Därvid har det sedan fått förblifva. Wieselgren upprepar
året 1386,3) men då han förmodligen insett dess orimlighet, enär
magister Peder dog redan 1378, har han funnit utväg att rädda årtalet
genom att skjuta författareskapet öfver på priorn Peder, hvilken dog först
1390. Sehück återställer magister Peder som författare och
tillerkänner honom på grund af skriften en plats bland medeltidens
sjelf-ständige författare4). Men det är en upplysning, som kan hemtas
af denna handskrift, hvilken visar de från Birgitta härrörande
skrifterna i deras följd och sammanhang med hvarandra, att Celeste
Viridarium måste tillskrifvas S:t Birgitta sjelf, på samma sätt och
med lika mycken rätt, som sjelfva Salvatorsregeln och öfriga på
uppenbarelsens grund hvilande skrifter. Det har vanligen allt för litet
blifvit framhäfdt, att den h. Birgittas ingifvelse — det är hennes
ordens trosgrund — är grundvalen icke blott för de egentliga
Revela-tiones, hvilka upptecknats och bragts i den form de ega af hennes
skriftefader och vänner, magister Peder, priorn Peder af Alvastra
och biskoperemiten, spanioren Alfonso af Jaen, utan detsamma gäller
också i lika hög grad om sjelfva ordensregeln — regula S. Salvatori»
— som är »revelata» —, samt om ordens hela gudstjenstordning,
ritualen med hymner och lektier. Men denna gudstjenstordning, det
är just den, som innehålles i Celeste viridarium. Därför får också
denna i handskriften, såsom vi sett, tillägget (Celeste viridarium) s:tt
Birgittb. Den tillskrifves henne i 10:de boken på samma sätt som
klosterregeln i den ll:te. Detta hindrar icke, att magister Peder,
såsom det också säges i Prologen till »Jomfru Marie Yrtegardher»
är den, af hvilken »S. Salvatoris systra Wikusangk är diktader oc
sammansatter», nämligen på samma sätt som Vadstena Diariet kan
kalla priorn Peder »conscriptor maxime partis revelacionum». Birgitta
och hennes båda skriftefàder hade uppgått i en oskiljaktig enhet.
Hon talade; de uppfattade och upptecknade.
För den heliga Birgittas skrifter lemnar oss denna handskrift en
text, söm måste anses i värde uppgå mot originalurkunden, då denna
ej mera finnes. Betydelsen af att en sådan text finnes, är tydlig,
’) Den svenska handskriften Jomfrn Marie Yrtegardh, membran in folio
om 337 sidor, kgl. Bibi. nnder märket A 12, är bekant för de präktiga
miniatyrer med hvilka den är prydd.
a) Tal om de lärda vetenskapers tillstånd i Sverige etc. 1758, s. 55.
3) Sveriges sköna literatör I, 131, 2:dra uppl.
*) Schück, Svensk literaturhistoria I, 172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
