Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om Les Anecdotes de Suède. Af G. H. Stråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LES ANKCDOTE8 DE SUÈDE.
131
mode de Flemming, qui ne pensoit â autre chose, qu’à la
revocation des donations des biens de la Couronne & qu’aux moyens
dont on devoit se servir pour rendre la Noblesse miserable».
Återstår slutligen den af hofrådet Hayn meddelade märkliga
»uppenbarelsen». Härom och om dess trovärdighet har redan von
Beskow i den senare af de i början omnämnda tvenne
uppsatserna yttrat sig. Han visar huru litet förtroende bör sättas till
en mans uppgift, som icke drager i betänkande att bryta sin till
Pufendorfs enka gifna edliga förbindelse och sedermera är nog
lättsinnig att för den förstkommande yppa ett så fult beteende.
Han framhåller vidare motsägelsen mellan företalet till första
upplagan, där det heter, att arfvingarne illa förvarat Pufendorfs
efterlemnade papper, och Hayns uppgift, att han af enkan fått
sig anförtrodd den litterära qvarlåtenskapen. Han frågar
slutligen med allt skäl, hvad som kunnat förmå hofrådet Hayn att
för Adlerfelt uppenbara en gerning, hvarvid Hayn hade allt att
förlora både i åhörarens och efterverldens aktning, men intet att
vinna. Härtill kan läggas att äfven om, hvad som dock låter
föga troligt, saken så tillgått, som i anteckningen uppgifves,
sådant i allt fall ej bevisar annat eller mera, än att bland
Pufendorfs efterlemnade papper funnits ett oundertecknadt manuskript,
»doch i temmelig Confusion och med många Correcturer på tyska».
I sjelfva hufvudsaken åter eller i frågan om Pufendorfs
författareskap bevisar denna herr Hayns »uppenbarelse», om den
verkligen egt rum, just jämt lika litet, som öfversättarens i Curieuses
Bûcher- und Staats-Cabinet förmodan att manuskriptet
ursprungligen varit författadt på latin, eller det understuckna, så kallade
Leibniz’ska intygets uppgift att arbetet varit från början skrifvit
på franska språket. Sägas kan slutligen, att anteckningen är
lika ofördelaktig för hofrådet, om han verkligen lemnat ett sådant
förtroende, som för Adlerfelt, hvilken utan ringaste kritik hållit
därmed till godo. Men först och sist kan man ej nog beklaga
det olycksöde, som hvilat öfver denna bok, som född med lögn
på titelblad, i företal och i text, sedermera ej, till stöd för sin
börd, åtnjutit annat än den ena mera osanna eller osannolika
uppgiften efter den andra.
Om alltså alla hittills upptagna och granskade uppgifter om
Pufendorfs författarskap till Les Anecdotes måste antingen rent
af underkännas eller lemnas i sitt värde, återstår dock
Schön-bergs hittills icke granskade uppgift, att Pufendorf »gick missnöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
