Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om »Mémoires de Chanut»
af
MARTIN WEIBULL.
2• Hémoires de Picques.
II 219-453. III.
(Forts. fr. s. 80.)
Chanut lemnade Stockholm i juni 1651. Den 4 juli
daterar han sitt första bref från Lübeck. Därefter äro ej Chanuts,
utan Picques* papper hufvudkälla för memoirerna. De böra då
med rätta ej heller längre bära Chanuts namn. Från honom
härröra endast inskjutna delar rörande kongressen i Lübeck och
hans sista resa till Stockholm våren 1653. Men allt det öfriga
tillkommer Picques, och det bör också bära hans namn.1) En
helt annan färg ligger öfver denna afdelning än den föregående,
ytterst beroende på källans olikhet. Man föres i denna från
de diplomatiska förhandlingarna in i hofintriger och kabaler.
Långt mera än de egentliga Mémoires de Chanut ha alltså
Mémoires de Picques den vanliga memoirkaraktären. Men om
memoirer i allmänhet mana till försigtighet och betänksam kritik,
när det ej är fråga om utmålning för fantasien, utan om
historisk sanning, så är detta alldeles särskildt förhållandet med
Mémoires de Picques.
Hvem Picques var, känna vi. Han hade som en helt ung
man kommit med Chanut till Stockholm, åt honom anförtrodd
af Le Yasseur d’Etiolles, René Descartes’ och Chanuts förtrogne
vän. Af de tre sekreterare Chanut fört med sig 1645, Antoine
•Courtin, Belin och Picques, blef Picques den som fick förtroendet
att vid hans afresa till Lübeck 1651 såsom ambassadsekreterare
uppehålla posten, väsentligen väl därför att Courtin, den mest
framstående, då redan trädt i svensk tjenst, först hos drottning
Kristina, sedan hos Carl Gustaf. Sin diplomatiska bana slöt
’) Det vore i hög grad önskligt, att vid anförande af Linage de Vauciennes’
memoirverk den från Picques’ papper härrörande senare delen bestämdt
utmärktes från den förra, de egentliga Mémoires de Chanut. De olägenheter, som detta
ygätt att beteckna hela verket fört med sig för den historiska vetenskapen, kunna
visserligen ej häfvas, men åtminstone för framtiden förminskas.
Hist. Tidskrift 1887. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
