Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En svensk beskickning till Ryssland under Erik XIV:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållandena föranledde emellertid Erik XIV att 1566 till Ryssland
affärda en beskickning för att försäkra sig om tsarens stöd i de
krig han förde och för att träffa en uppgörelse i fråga om Lifland,
men han visste då allt för väl, hvad det var för ett pris,
som tsaren fordrade för att tillmötesgå hans önskningar. Den
instruktion, som för sändebuden uppsattes (den 22 okt.), ingår
utförligt på denna sak. Där afböjes visserligen förslaget på den
grund att, såsom K. Maj:t förmodade, storfursten icke visste att
hertig Johan var i lifvet, »alldenstund han är begärandes hans
furstinne och icke honom», och att man ej borde skilja hvad Gud
hafver sammanfogat; vore däremot hertig Johan icke i lifvet,
»då skulle det väl ske med det förste ord». Dock icke dess
mindre »vill H. K. Maj:t göre därtill så mycket, som icke är emot
Gud», och i hvarje fall erbjöd sig konungen, i den händelse
storfursten förmenade sig genom henne kunna vinna ett stycke
land ifrån Polen eller eljest någon god »fridshandling», att hålla
samma »Pålackinna» tillstädes i godt förvar, till dess storfursten
begärde, att hon skulle lösgifvas honom till nytta och gagn. Men
i den särskilda instruktion, som samma dag gafs sändebuden,
ålade konungen visserligen deras hufvudman, den svenske kansleren
Nils Gyllenstjerna, ytterligare att med all makt afstyra förslaget,
men endast för att på slutet tillägga, »att hvar ingen annan råd
vore på färde och förr än man skulle komma till uppenbar fejd
med Ryssen», skulle han hafva K. Maj:ts fullmakt att tillsäga
storfursten hvad han hade begärt med Hans Larsson, om han
förmodade sig något därmed kunna uträtta; dock skulle han vid
sin ed och försäkran få upptäcka detta för tsaren allena. Det
var en föreskrift, som den svenske gesanten bokstafligen
nödgades uppfylla. En traktat vardt också uppsatt i Moskva och
i dess början måste Erik lofva att gifva tsaren den polske
konungens syster Katarina, »den som vår broder hertig Johan haft
hafver» — man låtsade sålunda verkligen här, trots allt, som
skulle han ha varit död — och låta med en rysk beskickning,
som under bojaren och ståthållaren i Smolensk Ivan Michajlovitsch
Vorontsov skulle komma till Sverige för det ändamålet,
sända henne till gränsen samt där öfverlemna henne till en annan
rysk bojar ståthållaren i Lifland Mikael Jakovlevitsch Morosov,
och »skola vi», tillägges det om konung Erik, »intet ondt låta
göra Katarina, konungens syster i Polen, hvarken med förgift
eller något annat ondt upptänka, utan låta antvarda henne åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
