Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Öfverstelöjtnant Joh. Printz med Vestgöta ryttare vid Chemnitz’ kapitulation år 1640. Af Otto Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER8TELÖJTN. JOH. PBINTZ VID CHEMNITZ1 KAPITULATION ÅR 1640. 343
god karl till öfverstelöjtnant, och hade raan tillskrifvit fältmarskalken
Banér om att han skulle adjungera antingen Wittenberg eller Joh.
Printz. Denne senare var öfverstelöjtnant vid Åbo läns ryttare under
öfversten friherre Thure Bjelke och hade äfven genom Krigskollegii
skrifvelse af den 27 febr. blifvit beordrad att med 400 hästar af
nämnde regemente den 15 maj infinna sig i Åbo för att därifrån
öfverskeppas till Tyskland. Emellertid fick Harald Stake d. 20 april
fullmakt på öfverstebeställningen vid Vestgöta ryttare och Johan Printz
transporterades dit såsom öfverstelöjtnant.
Till den afsedda transporten togos af regementets åtta kompanier
öfverste H. Stakes, öfverstelöjtnant J. Printz’, major O. Silfverloods,
qvartermästar J. Ulfsparres samt ryttmästarne Lars Bengtsson Griss’
och Joen Månssons (Björnhufvud). Den 20 juni, strax före
embarkeringen mönstrades dessa kompanier i Kalmar af generalmajor Lars
Kagg, hvarvid deras sammanlagda styrka uppgick till 78 officerare och
649 gemene*). Efter en lycklig öfverfart landsteg regementet vid Stettin,
där hela den från Sverige ankomna förstärkningen mönstrades af Banér
sjelf den 12 juli. Regementet synes sedan hafva följt med honom på hans
tåg genom Vor-Pommern och Mecklenburg. Att bestämdt följa dess
marsch är dock ej lätt. Att det var med vid Loitz den 30 juli, synes
däraf att ryttaren Michel Andersson i Säfvare där stupade. Af den
sjuklighet och dödlighet, som på hösten rasade inom armén, blef regementet
långt ifrån oberördt. Innan årets slut dogo ej mindre än 145 man
och af dessa endast i oktober under vistelsen i Gutzkow 76. Här
och hvar i byarne utmed vägen qvarlenmades dessutom sjuke eller
alldeles utmattade. I Pommern lemnades 27 man och i Wismar, förbi
hvilken stad regementet måtte hafva passerat, måste 73 sjuka ryttare
lemnas efter. Dödligheten bland arméns hästar var, som bekant, icke
mindre, och endast bristen på sådana torde kunna förklara den
omständigheten, att det stora antalet af 97 ryttare måste hemförlofvas
från Pommern till Sverige. De hästar, som ej dogo, voro dock under
marschen så utmattade, att ryttarne måste gå till fots och leda dem
i betslen. Att skaffa nya hästar i stället för de förlorade var en
omöjlighet i det ödelagda landet. Hela den minskning i styrka, som
regementet innan årets slut fick vidkännas, torde kunna beräknas till
omkring 360 ryttare. Öfverste Stakes närvaro för att föra befälet öfver
den återstående, lilla delen af det samma ansågs sedan öfverflödig,
hvarföre han hemförlofvades och öfverstelöjtnant Printz öfvertog befälet.
På nyåret 1639 följde Vestgöta ryttare med Banér ned till
Zwickau i Sachsen och voro sannolikt med vid belägringen af Freiberg i
slutet af mars samt den lysande segern vid och intagandet af
Chemnitz den 4 april. Utan tvifvel var det strax därefter som ryttarne,
nu uppgående till endast 270 man^ jämte en mindre styrka fotfolk
inlades såsom garnison därstädes. Åtminstone lågo de där den 14,
och redan den 10 hade Banér åter brutit upp till Freiberg.
!) Till officerare räknades vid kavaleriet den tiden, förutom officerare i
nuvarande bemärkelse, äfven korpraler, predikanter, mönsterskrifvare, forridare,
bal-berare, hofslagare, trumpetare och profossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
